Kemiske Ali döms till döden, kurderna får upprättelse!

Så kom äntligen domen mot Al-Majid känd som ”kemiske Ali”. Slaktaren från Bagdad har dömts till döden genom hängning. Han är en av männen som skoningslöst dödat över 182 000 kurder under anfalkampanjen som diktatorn Saddam Hussein var arkitekt och upphovsman till.

Kurderna i Irak har varit med om folkmord, tvångsdeportationer, arabiseringskampanjer, skövlingar av byar, kidnappningar av barn som sålts som sexslavar till bland annat Egypten och mycket annat. Trots det har de kämpat för sin frihet och kämpat emot en av världens mest brutala diktatorer.

Därför är det en glädjens dag för många kurder. De har fått upprättelse till slut. Nu vågar de gå vidare, blicka framåt, våga tro på framtiden och bygga sina samhällen utan fruktan för diktatorns återkomst. Men för många kurder kommer såren aldrig att läka. De är ständigt påminda om familjemedlemmar, släktingar, vänner och bekanta som föll offer för Saddam Husseins folkmordskampanj.

De flesta kommer ihåg vad som hände i Halabja den 16 mars 1988. Irakiska flygplan flög över staden under ledning av Kemiske Ali och besprutade samhället med kemiska stridsmedel. Över 5000 barn, kvinnor och män föll offer för en av mänsklighetens mest brutala händelser. Än idag föds det barn med grava missbildningar och utvecklingsstörningar.

Fredrik och jag besökte Halabja sommaren 2005. På vägarna möttes vi av stora skyltar med lemlästade barn. Det var en av de mest gripande stunderna i mitt liv och tårarna gick inte att hålla tillbaks. Vi besökte även museet där man gjort en rekonstruktion på hur Halabja såg ut timmarna efter gasattackerna. Vi träffade överlevande och alla hade sina berättelser. Någon hade förlorat sin man, en annan sina barn, en tredje hela sin familj och en fjärde hela släkten.

Resan till södra Kurdistan och Halabja fick mig att inse hur lycklig lottad jag är som fått möjligheten att växa upp i frihet. Hur lycklig lottad jag har varit som inte behövt gömma min identitet, språk eller ursprung för rädsla av repressalier. Nu kan många kurder också åtnjuta sin frihet utan rädsla för diktatorns återkomst.

Den svenska vänstern använder ofta i debatten argument att kriget i Irak var folkrättsvidrigt och bröt mot folkrätten. Men har de ställt sig frågan om huruvida folkrätten hjälpte kurderna när de som mest behövde skydd mot diktatorn Saddam Husseins och hans folkmordskamanj?