På fredag inleds folkpartiets partiråd i Göteborg. Ombud från hela landet samlas för att anta listan till Europaparlamentet och EU-programmet. Jag har suttit med i arbetsgruppen tillsammans med Cecilia Malmström, Marit Paulsen, Hans Blix, Olle Schmidt, Maria Wallhager, Frida Johansson Metso, Peter Lowe och Maria Weimer.
Vi har tagit fram ett gediget 87-punktsprogram som berör allt från klimat och miljö till kärnkraft, Euron, europeiskt FBI, människohandel, utvidgning, jordbruk (nej till subventioner), säkrare mat, vårdval Europa, tillväxt., fri rörlighet, rättsäkerhet, migrationspolitik och mer.
Folkpartiet är som bekant det mest EU-vänliga partiet och de kandidater som är föreslagna på listan är mycket duktiga personer som kommer göra super jobb både innan, under och efter valet som äger rum 7e juni.
Eftersom att Sverige har 18 mandat kommer det bli hård konkurrens om platserna. Men om Irland raticifierar Lissabonfördraget kommer Sverige tilldelas ytterligare två mandat som kan ge oss ett extra mandat.
Vem vet, men må bäste parti och kandidater vinna kampen om väljarnas förtroende.
Läs även andra intressanta åsikter om EU, kärnkraft, parlamentsval och vallistor, folkpartiet, Lissabonfördraget, Marit Paulsen,
Visar inlägg med etikett parlamentsval och vallistor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett parlamentsval och vallistor. Visa alla inlägg
fredag 6 februari 2009
söndag 22 juli 2007
AKP går mot jordskredsseger i Turkiet
Idag äger parlamentsval rum i Turkiet. Valet är mycket viktigt för Turkiets framtid. Väljarna har att ta ställning till två vägval.
Antingen fortsätter AKP med premiärminister Recep Tayip Erdogan regera landet eller så förstärker militären sin makt. AKP är i dagsläget garanten för att demokratiprocessen kan bli av på allvar i fortsatta förhandlingar med EU medan militären vill dra sig ur EU-förhandlingarna.
Om AKP fortsätter leda landet kan det bana vägen för lösning av kurdfrågan och säkerställa andra minoritetsgruppers rättigheter genom att tillåta människor fritt tala sitt modersmål, bevara den egna kulturen och traditionen och därmed kunna värna sitt kulturhistoriska arv.
Ändringar i grundlagarna som idag endast stadgar det turkiska folkets existensberättigande kan på sikt tas bort. Småpartier av icke turkiskt ursprung kan etableras och lagar som inskränker på organisations – yttrande – och – åsiktsfriheten kan upphävas.
Om inte AKP vinner ikväll innebär det att militären med stor sannolikhet utökar sin makt över det civila samhället och dess institutioner med hjälp av CHP(folkets parti med rötter i socialdemokratin) och MHP (ultranationalister) vilka står militären mycket nära.
Tre militärkupper har ägt rum i landets moderna historia, 1960, 1971 och 1980. Militären anses vara garanten som kan förvalta landsfadern Kemal Ataturks moderna och sekulära samhällsarv vidare.
Det sistnämnda skulle även innebära att förhandlingar med EU kollapsar. Militären har länge försökt sätta stopp för turkiskt medlemskap. Det har framförallt att göra med att militärens roll då skulle vara överspelat om landet anslöt sig till den europeiska familjen.
Vidare har vi de oberoende kandidaterna som framförallt är kurder. Turkiet har världens högsta spärr på 10 procent, vilket omöjliggjort för det prokurdiska partiet DTP att komma in i parlamentet. I förra valet fick DTP drygt 6 procent och hamnade utanför.
I årets val har ett tiotal kurdiska politiker valt att kandidera som oberoende. Enligt de prognoser som hittills varit gällande kommer DTP med stor sannolikhet få in mellan 20-30 kandidater. Men det är inte oproblematiskt, listan innehåller ett hundratal namn och är över en meter lång. Den är svårläst och försvårar framförallt för kurdiska väljare i kurdiska städer där analfabetismen är utbredd att finna sin kandidat. Det har också varit svårt för väljarna att vika ihop listan så den får plats i valkuvertet.
För en stund sedan kom preliminära prognoser som visar att AKP fått 49,5 procent av de hittills räknade rösterna (en tredjedel) Med dessa siffror kan partiet gå mot en jordskredsseger. Men då ska det tilläggas att turkiska storstäder inte räknats ännu, och det är där som CHP och MHP har starkast stöd.
Jag tycker att svenska medier, i synnerhet DN, SVD och Studio 1 haft bra och objektiva rapporteringar från valrörelsen. Det gläder mig också att kurdfrågan fått stort utrymme.
CHP och MHP har försökt få valrörelsen att handla om religion, de har framställt AKP som islamister med dold agenda för framtiden. En del argument de försökt övertyga väljarna med har bland annat handlat om att AKP vill införa Sharialagar och ser Iran som förebild för republikens framtid. Men dessa påståenden är förstås osanna.
Under AKPs tid vid makten har Turkiets ekonomi blivit starkare, kurdfrågan har diskuterats som aldrig förr och EU-förhandlingarna har fortsatt framåt. Förhoppningsvis leder kvällens valresultat till att Turkiet en gång för alla gör upp med kemalisemen och den turkiska militären på alla nivåer. Men den fortsatta processen kräver också ett tydligare och aktivare EU som inte talar med kluven tunga gentemot sin förhandlingspartner.
Det är också viktigt att kurdiska representanter får möjlighet att delta i förhandlingarna. För utan lösning av den kurdiska frågan med kurder som själva deltar i förhandlingarna tror jag varken landet kan demokratiseras eller få plats i EU.
Om DTP får in sina 30 oberoende kandidater kan de få en viktig roll. AKP kan tvingas be om stöd hos de oberoende och detta bör kurderna dra nytta av, spelar de sina kort rätt kan de få en vågmästarroll i en del viktiga beslut.
Kanske kan kvällens val bli historisk för både kurder och andra folkgrupper i Turkiet. Jag hoppas bara inte att vi tvingas vakna upp i morgon till en annan ordning.
Antingen fortsätter AKP med premiärminister Recep Tayip Erdogan regera landet eller så förstärker militären sin makt. AKP är i dagsläget garanten för att demokratiprocessen kan bli av på allvar i fortsatta förhandlingar med EU medan militären vill dra sig ur EU-förhandlingarna.
Om AKP fortsätter leda landet kan det bana vägen för lösning av kurdfrågan och säkerställa andra minoritetsgruppers rättigheter genom att tillåta människor fritt tala sitt modersmål, bevara den egna kulturen och traditionen och därmed kunna värna sitt kulturhistoriska arv.
Ändringar i grundlagarna som idag endast stadgar det turkiska folkets existensberättigande kan på sikt tas bort. Småpartier av icke turkiskt ursprung kan etableras och lagar som inskränker på organisations – yttrande – och – åsiktsfriheten kan upphävas.
Om inte AKP vinner ikväll innebär det att militären med stor sannolikhet utökar sin makt över det civila samhället och dess institutioner med hjälp av CHP(folkets parti med rötter i socialdemokratin) och MHP (ultranationalister) vilka står militären mycket nära.
Tre militärkupper har ägt rum i landets moderna historia, 1960, 1971 och 1980. Militären anses vara garanten som kan förvalta landsfadern Kemal Ataturks moderna och sekulära samhällsarv vidare.
Det sistnämnda skulle även innebära att förhandlingar med EU kollapsar. Militären har länge försökt sätta stopp för turkiskt medlemskap. Det har framförallt att göra med att militärens roll då skulle vara överspelat om landet anslöt sig till den europeiska familjen.
Vidare har vi de oberoende kandidaterna som framförallt är kurder. Turkiet har världens högsta spärr på 10 procent, vilket omöjliggjort för det prokurdiska partiet DTP att komma in i parlamentet. I förra valet fick DTP drygt 6 procent och hamnade utanför.
I årets val har ett tiotal kurdiska politiker valt att kandidera som oberoende. Enligt de prognoser som hittills varit gällande kommer DTP med stor sannolikhet få in mellan 20-30 kandidater. Men det är inte oproblematiskt, listan innehåller ett hundratal namn och är över en meter lång. Den är svårläst och försvårar framförallt för kurdiska väljare i kurdiska städer där analfabetismen är utbredd att finna sin kandidat. Det har också varit svårt för väljarna att vika ihop listan så den får plats i valkuvertet.
För en stund sedan kom preliminära prognoser som visar att AKP fått 49,5 procent av de hittills räknade rösterna (en tredjedel) Med dessa siffror kan partiet gå mot en jordskredsseger. Men då ska det tilläggas att turkiska storstäder inte räknats ännu, och det är där som CHP och MHP har starkast stöd.
Jag tycker att svenska medier, i synnerhet DN, SVD och Studio 1 haft bra och objektiva rapporteringar från valrörelsen. Det gläder mig också att kurdfrågan fått stort utrymme.
CHP och MHP har försökt få valrörelsen att handla om religion, de har framställt AKP som islamister med dold agenda för framtiden. En del argument de försökt övertyga väljarna med har bland annat handlat om att AKP vill införa Sharialagar och ser Iran som förebild för republikens framtid. Men dessa påståenden är förstås osanna.
Under AKPs tid vid makten har Turkiets ekonomi blivit starkare, kurdfrågan har diskuterats som aldrig förr och EU-förhandlingarna har fortsatt framåt. Förhoppningsvis leder kvällens valresultat till att Turkiet en gång för alla gör upp med kemalisemen och den turkiska militären på alla nivåer. Men den fortsatta processen kräver också ett tydligare och aktivare EU som inte talar med kluven tunga gentemot sin förhandlingspartner.
Det är också viktigt att kurdiska representanter får möjlighet att delta i förhandlingarna. För utan lösning av den kurdiska frågan med kurder som själva deltar i förhandlingarna tror jag varken landet kan demokratiseras eller få plats i EU.
Om DTP får in sina 30 oberoende kandidater kan de få en viktig roll. AKP kan tvingas be om stöd hos de oberoende och detta bör kurderna dra nytta av, spelar de sina kort rätt kan de få en vågmästarroll i en del viktiga beslut.
Kanske kan kvällens val bli historisk för både kurder och andra folkgrupper i Turkiet. Jag hoppas bara inte att vi tvingas vakna upp i morgon till en annan ordning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
