Legenden Ingmar Bergman har lämnat stort arkiv med anteckningar bakom sig. Enligt Bergmanstiftelsens ordförande är materialet i så dåligt skikt att det riskeras förstöras om arkivet inte digitaliseras. Det beräknas kosta 5 miljoner men stiftelsen saknar pengar.
Kulturministerns kommentar till 4-nyheterna ikväll var torftigt. Hon ville inte lova pengar från regeringens sida samtidigt som hon var mån att betona Bergmans betydelse för kulturlivet. Svenskt näringsliv med Bonniers i spetsen var däremot tydliga och sa att de vill vara med och finansiera arkivkostnaderna.
Bergmans insats för Sverige och det svenska kulturarvet är ovärderlig. Materialet är viktigt för både svensk och internationell kulturforskning. Många generationer kommer växa upp och läsa om Bergmans verk och om honom som en av 1900- talets absolut viktigaste personligheter.
Hans litteratur, filmer och teater är viktig inspirationskälla för många människor världen runt. Detta har vi fått bevis på senaste två dagarna. Därför bör arvet efter honom vördas på bästa sätt. Jag och många med mig väntar med förväntan på kulturministerns besked. Låt oss hoppas att det kulturhistoriska arvet är värt 5 miljoner.
tisdag 31 juli 2007
torsdag 26 juli 2007
70-åring hedersmördade svärdotter
Det är inte bara männen som har kontroll över familjemedlemmar i hederskulturen. I England riskerar en 70-årig kvinna dömas till livstids fängelse för att 1998 ha lurat sin svärdotter att åka tillbaks till Indien, för att på plats bli kallblodigt mördad. Svärdotterns brott var att hon ville ta ut skilsmässa från den man hon själv inte valt att leva sitt liv med (arrangerat äktenskap) och detta fick hon betala ett högt pris för.
Det är märkligt att ett brott som begicks för nio år sedan uppmärksammas först idag. Men det är inte uppseendeväckande att äldre kvinnor har sådan makt över andra familje-och-släktmedlemmar.
Men det är inte brotten i sig som bör uppmärksammas utan det hedersrelaterade livet hundratusentals kvinnor och flickor tvingas leva i Europa. I Sverige har debatten oftast tagit fart när ett mord begåtts och kunskapen kring hedersfrågorna har varit begränsade.
På nittiotalet såg svenska domstolar hederskulturen som förmildrande omständighet. Så är det inte idag som tur är. Men ännu finns mycket att göra. Integrationsminister Nyamko Sabuni inger stort hopp för framtiden till skillnad från sina föregångare, Orback, Sahlin och Messing.
Det är märkligt att ett brott som begicks för nio år sedan uppmärksammas först idag. Men det är inte uppseendeväckande att äldre kvinnor har sådan makt över andra familje-och-släktmedlemmar.
Men det är inte brotten i sig som bör uppmärksammas utan det hedersrelaterade livet hundratusentals kvinnor och flickor tvingas leva i Europa. I Sverige har debatten oftast tagit fart när ett mord begåtts och kunskapen kring hedersfrågorna har varit begränsade.
På nittiotalet såg svenska domstolar hederskulturen som förmildrande omständighet. Så är det inte idag som tur är. Men ännu finns mycket att göra. Integrationsminister Nyamko Sabuni inger stort hopp för framtiden till skillnad från sina föregångare, Orback, Sahlin och Messing.
tisdag 24 juli 2007
Moses barn säljer som smör
År 2005 toppade Main Kampf bästsäljarlistorna i turkiska bokaffärer. I år är det författaren Erün Poyraz bok "Moses barn" som slagit rekord i Istanbul och Ankara.
Boken är kort sagt antisemitisk, islamofobisk och kurdfientlig. På framsidan av boken finns en bild på premiärminister Erdogan och hans fru i en Davidstjärna. Såg bilden, väldigt osmakligt.
Författarens tes är att Erdogan egentligen inte är turk utan en jude utsänd av Mossad (israeliska underrättelsetjänsten) för att förgöra det turkiska samhället och Kemal Ataturks 80-åriga samhällsbygge. Det är inte första gången konspirationerna flödar fritt i Turkiet, men det här slår rekord.
I Turkiet har ungdomar länge fått lära sig i tidig ålder att kurder är människoliknande djur med långa svansar som bor uppe i bergen (bergsturkar) och nu ska man inpränta hos kidsen att landets premiärminister är utsänd av Israel.
I Turkiet kastas författare i fängelse om de skriver på, eller talar, kurdiska, om de nämner folkmordet på armenierna, assyrierna och syrianerna, beskriver landsfadern Ataturk på ett negativt sätt eller överhuvudtaget säger något som kan "skada turkiskheten" eller republikens odelbara enighet.
Om det nu är så att Erdogan är jude så är det bara att gratulera Israel och mosad. De har klarat sitt uppdrag på ett utmärkt sätt. Deras kandidat fick nästan femtio procent av den muslimska befolkningens stöd i Turkiet. Nu kan de regera landet en mandatperiod till.
Det är uppenbart att Sverige och EU har en hel del frågor att ta tag i under hösten och fram till parlamentsvalet 2009. Förhoppningsvis leder förhandlingarna med juden Erdogan till något bra. Israel är ju som sagt enda demokratin i regionen, så lite hopp finns det.
Det första Erdogan borde göra är att se över utbildningsväsendet. Lite historieundervisning i turkiska skolor kan göra gott.
Boken är kort sagt antisemitisk, islamofobisk och kurdfientlig. På framsidan av boken finns en bild på premiärminister Erdogan och hans fru i en Davidstjärna. Såg bilden, väldigt osmakligt.
Författarens tes är att Erdogan egentligen inte är turk utan en jude utsänd av Mossad (israeliska underrättelsetjänsten) för att förgöra det turkiska samhället och Kemal Ataturks 80-åriga samhällsbygge. Det är inte första gången konspirationerna flödar fritt i Turkiet, men det här slår rekord.
I Turkiet har ungdomar länge fått lära sig i tidig ålder att kurder är människoliknande djur med långa svansar som bor uppe i bergen (bergsturkar) och nu ska man inpränta hos kidsen att landets premiärminister är utsänd av Israel.
I Turkiet kastas författare i fängelse om de skriver på, eller talar, kurdiska, om de nämner folkmordet på armenierna, assyrierna och syrianerna, beskriver landsfadern Ataturk på ett negativt sätt eller överhuvudtaget säger något som kan "skada turkiskheten" eller republikens odelbara enighet.
Om det nu är så att Erdogan är jude så är det bara att gratulera Israel och mosad. De har klarat sitt uppdrag på ett utmärkt sätt. Deras kandidat fick nästan femtio procent av den muslimska befolkningens stöd i Turkiet. Nu kan de regera landet en mandatperiod till.
Det är uppenbart att Sverige och EU har en hel del frågor att ta tag i under hösten och fram till parlamentsvalet 2009. Förhoppningsvis leder förhandlingarna med juden Erdogan till något bra. Israel är ju som sagt enda demokratin i regionen, så lite hopp finns det.
Det första Erdogan borde göra är att se över utbildningsväsendet. Lite historieundervisning i turkiska skolor kan göra gott.
måndag 23 juli 2007
Harry Potter slår rekord igen
Snacka om Harry Potter hysteri. Öglade igenom bilder på svenskans nätsida som visar hur människor runt om i världen febrilt väntat på att köpa den efterlängtade Potter boken.
Jag måste vara en av få som inte orkat bry mig eller varit intresserad. Men på bio var jag häromdagen med Sara och Fredrik och såg en av filmerna (femte delen) som jag inte kommer ihåg namnet på.
Filmen var helt ok, kanske hade jag för höga förväntningar. Med tanke på hur folk i min omgivning gick och pratade om filmen kunde man ha trott att Gud själv skulle uppenbara sig. Så lite besviken blev jag!
Vad jag däremot tycker är häftigt är hur upphovskvinnan, en ensamstående, arbetslös, medelålderskvinna gick från att ha levt under minimum till att bli Englands rikaste, till och med drottning Elisabeth fick se sig utklassad i pundtävlingen.
Jag måste vara en av få som inte orkat bry mig eller varit intresserad. Men på bio var jag häromdagen med Sara och Fredrik och såg en av filmerna (femte delen) som jag inte kommer ihåg namnet på.
Filmen var helt ok, kanske hade jag för höga förväntningar. Med tanke på hur folk i min omgivning gick och pratade om filmen kunde man ha trott att Gud själv skulle uppenbara sig. Så lite besviken blev jag!
Vad jag däremot tycker är häftigt är hur upphovskvinnan, en ensamstående, arbetslös, medelålderskvinna gick från att ha levt under minimum till att bli Englands rikaste, till och med drottning Elisabeth fick se sig utklassad i pundtävlingen.
söndag 22 juli 2007
AKP går mot jordskredsseger i Turkiet
Idag äger parlamentsval rum i Turkiet. Valet är mycket viktigt för Turkiets framtid. Väljarna har att ta ställning till två vägval.
Antingen fortsätter AKP med premiärminister Recep Tayip Erdogan regera landet eller så förstärker militären sin makt. AKP är i dagsläget garanten för att demokratiprocessen kan bli av på allvar i fortsatta förhandlingar med EU medan militären vill dra sig ur EU-förhandlingarna.
Om AKP fortsätter leda landet kan det bana vägen för lösning av kurdfrågan och säkerställa andra minoritetsgruppers rättigheter genom att tillåta människor fritt tala sitt modersmål, bevara den egna kulturen och traditionen och därmed kunna värna sitt kulturhistoriska arv.
Ändringar i grundlagarna som idag endast stadgar det turkiska folkets existensberättigande kan på sikt tas bort. Småpartier av icke turkiskt ursprung kan etableras och lagar som inskränker på organisations – yttrande – och – åsiktsfriheten kan upphävas.
Om inte AKP vinner ikväll innebär det att militären med stor sannolikhet utökar sin makt över det civila samhället och dess institutioner med hjälp av CHP(folkets parti med rötter i socialdemokratin) och MHP (ultranationalister) vilka står militären mycket nära.
Tre militärkupper har ägt rum i landets moderna historia, 1960, 1971 och 1980. Militären anses vara garanten som kan förvalta landsfadern Kemal Ataturks moderna och sekulära samhällsarv vidare.
Det sistnämnda skulle även innebära att förhandlingar med EU kollapsar. Militären har länge försökt sätta stopp för turkiskt medlemskap. Det har framförallt att göra med att militärens roll då skulle vara överspelat om landet anslöt sig till den europeiska familjen.
Vidare har vi de oberoende kandidaterna som framförallt är kurder. Turkiet har världens högsta spärr på 10 procent, vilket omöjliggjort för det prokurdiska partiet DTP att komma in i parlamentet. I förra valet fick DTP drygt 6 procent och hamnade utanför.
I årets val har ett tiotal kurdiska politiker valt att kandidera som oberoende. Enligt de prognoser som hittills varit gällande kommer DTP med stor sannolikhet få in mellan 20-30 kandidater. Men det är inte oproblematiskt, listan innehåller ett hundratal namn och är över en meter lång. Den är svårläst och försvårar framförallt för kurdiska väljare i kurdiska städer där analfabetismen är utbredd att finna sin kandidat. Det har också varit svårt för väljarna att vika ihop listan så den får plats i valkuvertet.
För en stund sedan kom preliminära prognoser som visar att AKP fått 49,5 procent av de hittills räknade rösterna (en tredjedel) Med dessa siffror kan partiet gå mot en jordskredsseger. Men då ska det tilläggas att turkiska storstäder inte räknats ännu, och det är där som CHP och MHP har starkast stöd.
Jag tycker att svenska medier, i synnerhet DN, SVD och Studio 1 haft bra och objektiva rapporteringar från valrörelsen. Det gläder mig också att kurdfrågan fått stort utrymme.
CHP och MHP har försökt få valrörelsen att handla om religion, de har framställt AKP som islamister med dold agenda för framtiden. En del argument de försökt övertyga väljarna med har bland annat handlat om att AKP vill införa Sharialagar och ser Iran som förebild för republikens framtid. Men dessa påståenden är förstås osanna.
Under AKPs tid vid makten har Turkiets ekonomi blivit starkare, kurdfrågan har diskuterats som aldrig förr och EU-förhandlingarna har fortsatt framåt. Förhoppningsvis leder kvällens valresultat till att Turkiet en gång för alla gör upp med kemalisemen och den turkiska militären på alla nivåer. Men den fortsatta processen kräver också ett tydligare och aktivare EU som inte talar med kluven tunga gentemot sin förhandlingspartner.
Det är också viktigt att kurdiska representanter får möjlighet att delta i förhandlingarna. För utan lösning av den kurdiska frågan med kurder som själva deltar i förhandlingarna tror jag varken landet kan demokratiseras eller få plats i EU.
Om DTP får in sina 30 oberoende kandidater kan de få en viktig roll. AKP kan tvingas be om stöd hos de oberoende och detta bör kurderna dra nytta av, spelar de sina kort rätt kan de få en vågmästarroll i en del viktiga beslut.
Kanske kan kvällens val bli historisk för både kurder och andra folkgrupper i Turkiet. Jag hoppas bara inte att vi tvingas vakna upp i morgon till en annan ordning.
Antingen fortsätter AKP med premiärminister Recep Tayip Erdogan regera landet eller så förstärker militären sin makt. AKP är i dagsläget garanten för att demokratiprocessen kan bli av på allvar i fortsatta förhandlingar med EU medan militären vill dra sig ur EU-förhandlingarna.
Om AKP fortsätter leda landet kan det bana vägen för lösning av kurdfrågan och säkerställa andra minoritetsgruppers rättigheter genom att tillåta människor fritt tala sitt modersmål, bevara den egna kulturen och traditionen och därmed kunna värna sitt kulturhistoriska arv.
Ändringar i grundlagarna som idag endast stadgar det turkiska folkets existensberättigande kan på sikt tas bort. Småpartier av icke turkiskt ursprung kan etableras och lagar som inskränker på organisations – yttrande – och – åsiktsfriheten kan upphävas.
Om inte AKP vinner ikväll innebär det att militären med stor sannolikhet utökar sin makt över det civila samhället och dess institutioner med hjälp av CHP(folkets parti med rötter i socialdemokratin) och MHP (ultranationalister) vilka står militären mycket nära.
Tre militärkupper har ägt rum i landets moderna historia, 1960, 1971 och 1980. Militären anses vara garanten som kan förvalta landsfadern Kemal Ataturks moderna och sekulära samhällsarv vidare.
Det sistnämnda skulle även innebära att förhandlingar med EU kollapsar. Militären har länge försökt sätta stopp för turkiskt medlemskap. Det har framförallt att göra med att militärens roll då skulle vara överspelat om landet anslöt sig till den europeiska familjen.
Vidare har vi de oberoende kandidaterna som framförallt är kurder. Turkiet har världens högsta spärr på 10 procent, vilket omöjliggjort för det prokurdiska partiet DTP att komma in i parlamentet. I förra valet fick DTP drygt 6 procent och hamnade utanför.
I årets val har ett tiotal kurdiska politiker valt att kandidera som oberoende. Enligt de prognoser som hittills varit gällande kommer DTP med stor sannolikhet få in mellan 20-30 kandidater. Men det är inte oproblematiskt, listan innehåller ett hundratal namn och är över en meter lång. Den är svårläst och försvårar framförallt för kurdiska väljare i kurdiska städer där analfabetismen är utbredd att finna sin kandidat. Det har också varit svårt för väljarna att vika ihop listan så den får plats i valkuvertet.
För en stund sedan kom preliminära prognoser som visar att AKP fått 49,5 procent av de hittills räknade rösterna (en tredjedel) Med dessa siffror kan partiet gå mot en jordskredsseger. Men då ska det tilläggas att turkiska storstäder inte räknats ännu, och det är där som CHP och MHP har starkast stöd.
Jag tycker att svenska medier, i synnerhet DN, SVD och Studio 1 haft bra och objektiva rapporteringar från valrörelsen. Det gläder mig också att kurdfrågan fått stort utrymme.
CHP och MHP har försökt få valrörelsen att handla om religion, de har framställt AKP som islamister med dold agenda för framtiden. En del argument de försökt övertyga väljarna med har bland annat handlat om att AKP vill införa Sharialagar och ser Iran som förebild för republikens framtid. Men dessa påståenden är förstås osanna.
Under AKPs tid vid makten har Turkiets ekonomi blivit starkare, kurdfrågan har diskuterats som aldrig förr och EU-förhandlingarna har fortsatt framåt. Förhoppningsvis leder kvällens valresultat till att Turkiet en gång för alla gör upp med kemalisemen och den turkiska militären på alla nivåer. Men den fortsatta processen kräver också ett tydligare och aktivare EU som inte talar med kluven tunga gentemot sin förhandlingspartner.
Det är också viktigt att kurdiska representanter får möjlighet att delta i förhandlingarna. För utan lösning av den kurdiska frågan med kurder som själva deltar i förhandlingarna tror jag varken landet kan demokratiseras eller få plats i EU.
Om DTP får in sina 30 oberoende kandidater kan de få en viktig roll. AKP kan tvingas be om stöd hos de oberoende och detta bör kurderna dra nytta av, spelar de sina kort rätt kan de få en vågmästarroll i en del viktiga beslut.
Kanske kan kvällens val bli historisk för både kurder och andra folkgrupper i Turkiet. Jag hoppas bara inte att vi tvingas vakna upp i morgon till en annan ordning.
måndag 16 juli 2007
Sorgens dag i Kirkuk
Det var inte en fråga ”om” utan ”när” terroristerna skulle slå till på riktigt i Kirkuk Den kurdiska oljestaden Kirkuk utsattes för två terrorattentat idag. Över 80 människor dödades och hundratals blev svårt skadade.
Attentaten var riktade mot PUK (Kurdistans Patriotiska Union) vars partiledare heter Jalal Talabani, även president i Irak. Första bomben exploderade utanför PUKs högkvarter och andra bomben exploderade vid hasselmarkanden som är i rörelse hela tiden eftersom att människor söker sig dit för att handla, träffas och umgås.
I slutet av året ska en folkomröstning hållas om Kirkuks framtid. Både kurder, turkmener och araber bor i staden. Men Kirkuk har alltid haft en kurddominans. Både geografiskt och historiskt har det varit en del av Kurdistan. När Saddam Hussein sjösatte sin brutala anfalkampanj tvingade han bort kurderna från sina marker. In flyttade araber och staden fick en arabisk dominans.
Anfalkampanjen som var välregisserad av arkitekten Saddam Hussein skördade över 182 000 människoliv. Folkmordet i Halabja är kurdernas gemensamma tragedi. Över 5000 barn, kvinnor och män utsattes för gasattacker av den irakiska armen under ledning av kemiske Ali. Därför är jag glad att domen mot honom ska verkställas i just Halabja.
Efter Saddams fall 2003 fick kurder som fördrivits av armen flytta hem igen. Kirkuk är en av världens oljerikaste städer, man beräknar att 10 procent av världsoljan finns där. Oljeindustrin har varit mycket viktig för den irakiska ekonomin därför har frågan om Kirkuks framtid varit laddad i förhandlingar mellan regeringen i Badad och Hewler.
Det finns krafter som till varje pris vill förhindra att Kirkuk förenas med övriga Kurdistan. Oljeintäkterna skulle innebära att Kurdistan tog ett steg närmre självständighet. Detta är Turkiets värsta skräckscenario. Både premiärminister Erdogan och utrikesminister Gül har vid flertal tillfällen hotat gå in i Kurdistan för att hjälpa sina medbröder, turkmenerna som framförallt lever i Kirkuk.
Detta har varit turkarnas främsta argument. När uttalandet spred sig bland turkiska medier lät president Barzani via en intervju hos al-arabiya hälsa att om Turkiet går in i Kirkuk för att hjälpa sina medbröder så kommer Iraks kurder ställa upp för sina bröder och systrar i Diyarbakir. Det är ett uttalande få kurder glömmer (i alla fall inte jag)
Folkomröstningsdagen börjar närma sig. Kurdiska regeringen måste höja säkerheten kring Kurdistans gränser, i synnerhet Kirkuk, annars lär vi få se fler attentat riktade mot Kirkuk. Det vore en katastrof om folkomröstningen sköts på framtiden.
Attentaten var riktade mot PUK (Kurdistans Patriotiska Union) vars partiledare heter Jalal Talabani, även president i Irak. Första bomben exploderade utanför PUKs högkvarter och andra bomben exploderade vid hasselmarkanden som är i rörelse hela tiden eftersom att människor söker sig dit för att handla, träffas och umgås.
I slutet av året ska en folkomröstning hållas om Kirkuks framtid. Både kurder, turkmener och araber bor i staden. Men Kirkuk har alltid haft en kurddominans. Både geografiskt och historiskt har det varit en del av Kurdistan. När Saddam Hussein sjösatte sin brutala anfalkampanj tvingade han bort kurderna från sina marker. In flyttade araber och staden fick en arabisk dominans.
Anfalkampanjen som var välregisserad av arkitekten Saddam Hussein skördade över 182 000 människoliv. Folkmordet i Halabja är kurdernas gemensamma tragedi. Över 5000 barn, kvinnor och män utsattes för gasattacker av den irakiska armen under ledning av kemiske Ali. Därför är jag glad att domen mot honom ska verkställas i just Halabja.
Efter Saddams fall 2003 fick kurder som fördrivits av armen flytta hem igen. Kirkuk är en av världens oljerikaste städer, man beräknar att 10 procent av världsoljan finns där. Oljeindustrin har varit mycket viktig för den irakiska ekonomin därför har frågan om Kirkuks framtid varit laddad i förhandlingar mellan regeringen i Badad och Hewler.
Det finns krafter som till varje pris vill förhindra att Kirkuk förenas med övriga Kurdistan. Oljeintäkterna skulle innebära att Kurdistan tog ett steg närmre självständighet. Detta är Turkiets värsta skräckscenario. Både premiärminister Erdogan och utrikesminister Gül har vid flertal tillfällen hotat gå in i Kurdistan för att hjälpa sina medbröder, turkmenerna som framförallt lever i Kirkuk.
Detta har varit turkarnas främsta argument. När uttalandet spred sig bland turkiska medier lät president Barzani via en intervju hos al-arabiya hälsa att om Turkiet går in i Kirkuk för att hjälpa sina medbröder så kommer Iraks kurder ställa upp för sina bröder och systrar i Diyarbakir. Det är ett uttalande få kurder glömmer (i alla fall inte jag)
Folkomröstningsdagen börjar närma sig. Kurdiska regeringen måste höja säkerheten kring Kurdistans gränser, i synnerhet Kirkuk, annars lär vi få se fler attentat riktade mot Kirkuk. Det vore en katastrof om folkomröstningen sköts på framtiden.
torsdag 12 juli 2007
Homo - och - bisexuella ungdomar glöms ofta i arbetet mot hederskulturen
http://www.heder.nu/ är en sida för homosexuella och bisexuella ungdomar som är skapad av RFSL-rådgivningen i region Skåne. Hit kan framförallt invandrarungdomar vända sig som inte vågar berätta om sin sexuella läggning för familj, släkt, vänner och omgivning. För en del ungdomar kan det innebära fara för livet om familjerna får reda på det.
Heder.nu är en stödgrupp som ungdomar kan vända sig till och under trygga förhållanden träffas och utbyta erfarenheter med varandra. Mötena äger rum under ledning av en psykolog och kurator från RFSL som har till uppgift att vägleda, stödja och lyssna på ungdomarna.
Detta är ett mycket bra initiativ. Tyvärr har denna grupp förbisetts i arbetet mot hederskulturen. Då fokus oftast varit på flickor som lever hedersrelaterade liv. Jag hoppas att fler stödgrupper dras igång runt om i landet. Fler organisationer behövs och de fyller dessutom en viktig samhällsfunktion.
Det är svårt att kartlägga hur många ungdomar som är homo- och - bi- sexuella. Frågan är så känslig och skräckfylld att många väljer att dölja sin läggning. Besök gärna sidan, det finns en del gripande berättelser som är värda att läsa.
Heder.nu är en stödgrupp som ungdomar kan vända sig till och under trygga förhållanden träffas och utbyta erfarenheter med varandra. Mötena äger rum under ledning av en psykolog och kurator från RFSL som har till uppgift att vägleda, stödja och lyssna på ungdomarna.
Detta är ett mycket bra initiativ. Tyvärr har denna grupp förbisetts i arbetet mot hederskulturen. Då fokus oftast varit på flickor som lever hedersrelaterade liv. Jag hoppas att fler stödgrupper dras igång runt om i landet. Fler organisationer behövs och de fyller dessutom en viktig samhällsfunktion.
Det är svårt att kartlägga hur många ungdomar som är homo- och - bi- sexuella. Frågan är så känslig och skräckfylld att många väljer att dölja sin läggning. Besök gärna sidan, det finns en del gripande berättelser som är värda att läsa.
måndag 9 juli 2007
i morgon medverkar jag i SR-metropol!
I morgon tisdag ska jag vara med i SR-metropols politikerpanel och kommentera ”morgonens rubriker” tillsammans med Daniel Mathisen, ordförande för SSU Stockholm.
För den som är vaken och vill lyssna, klicka här eller ställ in radion på 93,8
För den som är vaken och vill lyssna, klicka här eller ställ in radion på 93,8
söndag 8 juli 2007
tjaffs å fest i Turkiet
Förra veckan var jag på semester i Alanya. Det var trevligt men ganska problemfyllt. Jag visste innan jag åkte att resan inte skulle vara smärtfri, men att kurdhatet var så öppet även på turistorterna förvånade mig.
Exempel på otrevligheter man kan råka ut för om man befinner sig i Alanya och säger att man är kurd:
Jag träffade en hel del underbara människor (framförallt kurder) jag hoppas kunna ha kontakt med. Men det fanns även en del trevliga turkar jag växlade nummer med. Jag har varken fått avsmak eller blivit avskräckt från att åka tillbaks.
Jag tror faktiskt det är nödvändigt att fler kurder gör samma resa. Det är genom samtal, oavsett vad vi tycker om varandras åsikter som vi kan öka förståelsen. Jag räddade varken världen eller löste kurdfrågan i Alanya, men jag tror att jag satte avtryck.
Här är lite bilder från resan:
Kartan på väggen på Hotell Belle. Notera de nio bokstäverna som är överstrukna med tippex...
Snyggaste valkandidaten i turkiska valet. Denne Kim Jong Ataturk kandiderar för DP som bland annat kräver att Turkiet ska annektera en tredjedel av Irak.
Fredrik och jag på väg till frisören och därefter ut och parta.
Partihögkvarter för MHP, de grå vargarnas parti. De har lite svårt med stavningen eftersom de sätter flaggorna åt fel håll.
Jag och syrran Rojda på Bellmans nere vid hamnen.
Jag flyger fallskärm (den gula pricken i mitten). Jag är på väg mot kameran, inte in i berget.
Fredrik dansar kurdisk folkdans med två bartenders från Mardin. Han är duktig min man, men han klarar inte axelchock-dansen ännu trots att han har tränat på fyra newrozfester.
Valannons för AKP, det enda muslimska partiet som skulle få min röst.
Exempel på otrevligheter man kan råka ut för om man befinner sig i Alanya och säger att man är kurd:
- Passkontrollanten blir arg som ett bi om han frågar om man är turk och man svarar nej, jag är kurd. Man blir korsförhörd och jag lovar att ens namn söks på varje register i landet.
- Checkar man in på Belle hotell och förutsätts vara turk och säger att man är kurd får man räkna med dålig service. Man kan inte heller räkna med att hotellpersonalen är trevliga mot en. Där är det kollektivet som räknas, har en blivit sur är det sympatiåtgärder som räknas. Funkar lite som LO-kollektivet.
- Ska man beställa en kopp kaffe får man vänta en halvtimme. Sen tar det ytterligare en halvtimme att få kaffet, när kaffet väl kommer skickar man tillbaks det för att det är kallt och smakar p--s.
- Äter man middag på hotellet får man räkna med smutsiga bordsdukar och en servitör man tror är kraftigt skelögd. För inte tittar han på dig när han tar beställning.
- Ska man köpa saker på hotellet ska det helst betalas kontant. Skriver man upp det på rummet rekommenderas att anteckna allt man handlat, annars kommer notan inte stämma.
- Vill man titta på en världskarta ska man inte göra det på hotell Belle. Där använder de nämligen mirakelmedlet tippex för att dölja allt som heter kurd, Kurdistan osv. (se foto nedan)
- Vill man höra en riktig fascist tala ut om folkmordet på armenierna, syrianerna, assyrierna, kaldéerna och pontiegrekerna så ska man ta sig till snabbmarketen runt hotellet. Där får man nämligen höra hur Atatürkdyrkare försvarar folkmordet och önskar att Atatürk hade dödat ”hela rubbet” därför att de inte förtjänade att leva. Det är dock inte ägaren, han är trevlig och demokrat.
- Åker man taxi får man höra hur taxichaufförer stolta säger att de ska rösta på MHP eftersom ”dom ska döda i norra Irak”.
Jag träffade en hel del underbara människor (framförallt kurder) jag hoppas kunna ha kontakt med. Men det fanns även en del trevliga turkar jag växlade nummer med. Jag har varken fått avsmak eller blivit avskräckt från att åka tillbaks.
Jag tror faktiskt det är nödvändigt att fler kurder gör samma resa. Det är genom samtal, oavsett vad vi tycker om varandras åsikter som vi kan öka förståelsen. Jag räddade varken världen eller löste kurdfrågan i Alanya, men jag tror att jag satte avtryck.
Här är lite bilder från resan:
Fredrik och jag på väg till frisören och därefter ut och parta.
Partihögkvarter för MHP, de grå vargarnas parti. De har lite svårt med stavningen eftersom de sätter flaggorna åt fel håll.
Jag och syrran Rojda på Bellmans nere vid hamnen.
Jag flyger fallskärm (den gula pricken i mitten). Jag är på väg mot kameran, inte in i berget.
Fredrik dansar kurdisk folkdans med två bartenders från Mardin. Han är duktig min man, men han klarar inte axelchock-dansen ännu trots att han har tränat på fyra newrozfester.
Valannons för AKP, det enda muslimska partiet som skulle få min röst.
torsdag 5 juli 2007
Turkiet inte redo att blir EU- medlem
Bloggen har inte uppdaterats pa ett tag. Det beror pa att jag ligger pa Cleopatra beach i Alanya, Turkiet och dricker paraplydrinkar och forsoker ha trevligt. Men det ar svart att koppla av nar turkiska ungdomar man kommer i kontakt med blir fientliga sa fort jag sager att jag ar kurd.
Det finns en hel del att skriva om nar jag kommer hem. Men en sak ar sakert. Turkiet ar definitivt inte redo att bli medlem i EU. Detta forstarker mina argument att Turkiet maste ta itu med sin morka historia och mena allvar med att lata demokratin sprida sig i hela samhallet.
Det finns en hel del att skriva om nar jag kommer hem. Men en sak ar sakert. Turkiet ar definitivt inte redo att bli medlem i EU. Detta forstarker mina argument att Turkiet maste ta itu med sin morka historia och mena allvar med att lata demokratin sprida sig i hela samhallet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
