Tvillingsystrar hyllar Adolf Hitler!

Aftonbladet skriver idag om tvillingsystrarna Lamb och Lynx, 14 år gamla från USA som redan gjort superkarriär bland nazistiska kretsar. I sommar kommer de till Sverige för att uppträda på nordiska festivalen. Läs mer här

Två små söta tjejer som hyllar Adolf Hitler, de kan inte ha haft en lätt uppväxt. Jag rös till i hela kroppen när jag läste intervjun.

– "Vi är stolta över att vara vita, och det vill vi fortsätta vara, sa Lynx till ABC News i en intervju 2005. – Vi vill bara värna om den vita rasen". År 2005 var systrarna bara 12 år gamla.

När tjejerna kommer till Sverige borde de erbjudas en resa till Auschwitz. Mamman som uppfostrat barnen med dessa värderingar borde följa med på resan. Kanske gör det gott, vem vet!

Klockrent PJ!

PJ Anders Linder, ledarskribent på svenska dagbladet skriver idag en mycket bra och konkretiserad text om det politiska läget. Texten är läsvärd och hittas här.

Linders skriver bland annat om vilka konsekvenser sossarnas fortsatta maktinnehav skulle fått på samhället om de vunnit valet.

SABO+Sossarna= Sant

Igår kom jag hem från Falun. SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsbolagsorganisation) hade kongress och jag var ombud för Svenska bostäder, Sveriges största kommunala bostadsbolag.

Stockholm har tre kommunala bolag; Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholms hem. Samtliga är medlemmar i SABO. Men vid årsskiftet lämnar vi organisationen eftersom att den har en socialdemokratisk majoritet i styrelsen.

Detta trots att det blev maktskifte 2006. Annika Billström, tidigare finansborgarråd (s) blev omvald till ordförande. Det är märkligt för hon förlorade valet i Stockholm och därmed makten över de tre kommunala bostadsbolagen. Ska hon då i SABO sammanhang lägga upp riktlinjerna för hur bostadspolitiken ska formas i Stockholm när det är alliansen som styr?

För oss är det viktigt att de kommunala bostadsbolagen, framförallt i förorterna ger människor möjlighet att omvandla sina lägenheter till bostadsrätter. Sossarna är emot detta de hänvisar till ökad segregering. Men det är inte sant.

En lyckad integrationspolitik innehåller tre viktiga ingredienser. Att människor ges möjlighet att lära sig språket, kommer in på arbetsmarkanden och får möjlighet att äga sitt boende. Det tror inte socialdemokraterna på. De tror heller inte att man ska ha mjöl och jäst för att baka bröd.

Vårt utträde ur SABO har redan gett effekt. Organisationen har redan tvingats banta. Tio anställda sägs nu upp och de har redan förlorat 6 miljoner på att vi går ur. Detta har givetvis gett dem kalla kårar. Nu försöker de ändra inställning till en del politiska frågor, som till exempel omvandlingsfrågorna.

Kongressen inleddes också med ”det nya SABO”, hittills har vi bara hört fina och visionära formuleringar, men det är svårt för styrelsen att övertyga sossarna i resten av landet att gå med på nykursen. Men det är upp till bevis. Nu handlar det att gå till praktisk handling om man menar allvar med att försöka få tillbaks alliansen i SABO samarbetet.

I övrigt måste SABO verkligen fundera över en mångfaldsplan för organisationen. Av drygt tvåhundra inbjudna var det en person som var född på 80-talet (en anställd). Kristina Alvendal, Bostad och Integrationsborgarråd (m) och jag representerade sjuttiotalisterna. En överväldigande majoritet var män över 60 år. Kvinnorna var definitivt underrepresenterade. Unga killar var lika med noll. Invandrarna kunde räknas på vänsterhandens fingrar. Så många som tre invandrare var med, en av dem jag själv.

Det var någon som sa att jag lyckats slå tre flugor i en smäll? Han menade att jag var ung, tjej och invandrare. Jag gav honom rätt och gratulerade mig själv till denna bedrift.

Turkiets terrorbekämpning

Ikväll sände aktuellt ett reportage om Turkiets kamp mot kurdiska (PKK) terrorister. Inslaget var ensidigt och legitimerade den turkiska staten och militärens övergrepp mot tjugo miljoner kurder som bor i landet genom att framställa alla som PKK anhängare och terrorister. Sveriges television gav Turkiet storslam och medverkade omedvetet? till Turkiets hetsiga antiterror - kampanj. Grattis SVT!

Inte heller var SVT mån om att upplysa tittarna om Turkiets antikurdpolitik som föddes samtidigt som Republiken bildades år 1923. Detta var långt innan PKK:s grundare Öcalan var född.

Kurderna har fråntagits alla sina medborgerliga rättigheter, sin identitet, rätten till sitt språk, kultur, historia, musik, litteratur osv. Rättigheter som vi i Sverige ser som självklara.

Miljontals människor har fördrivits från sina hem, tusentals byar har skövlats bort av turkisk bulldozers. Fängelserna är fyllda av människorättskämpar, journalister, politiker, dissidenter, advokater osv. Yttrandefrihet, föreningsfrihet, organisationsfrihet och politisk verksamhet är förbjuden och varje försök till politisk organisering har slagits ned brutalt. I maj förra året bildades ett nytt kurdisk parti, kongressen inleddes på kurdiska. Detta sågs som ett brott och tretton politiker arresterades. Idag avtjänar de långa fängelsestraff för att de talat sitt modersmål.

All form av kritik eller ifrågasättande av turkiskheten eller den turiska republikens suveränitet är enligt lag förbjuden och kan ge upp till tio års fängelse. Detta stadgas i portalparagrafen. Den världskände författaren och nobelpristagaren Orhan Pamuk ställdes inför rätta förra året för att ha skadat republikens absoluta suveränitet när han i en intervju med en Schweizisk tidning kritiserade Turkiets övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

PKK bildades på 80-talet och samlade många anhängare. Kampen mot turkiska militären gav nytt hopp bland många kurder, de såg möjlighet att få sin frihet efter årtionden av förtryck och omänsklig och grym behandling.

Anledningen till att så många anslöt sig till PKK beror framförallt på att kurdiska partier förbjöds efter militärkuppen 1980. Det uppstod ett vakuum i det politiska livet. När PKK bildades var de ensamma på spelplanen. Människor som varit aktiva tidigare var antingen döda, fängslade eller hade lyckats fly landet. Min far är en av många som lyckades undkomma militären.

Vad ”dagens” konflikt egentligen handlar om är Turkiets rädsla för det starka självstyre kurderna lyckats åstadkomma i Irak. En kurdisk statsbildning och den oljerika staden Kirkuks återförening med Kurdistan är Turkiets värsta skräckscenario.

Kirkuk är en av världens oljerikaste städer. Under Saddam Husseins arabiseringskampanj dödades över 180 000 kurder. De som bodde i Kirkuk fördrevs från sina hem och in flyttade araber. Idag återvänder kurderna tillbaks till sina marker och Turkiet vill förhindra detta till varje pris.

Enligt paragraf 140 i den irakiska konstitutionen som både kurder, shiiter och sunnimuslimer röstat igenom ska folkomröstning hållas vid slutet av året om Kirkuks framtid. Återförenas Kirkuk med resten av Kurdistan i Irak kommer kurderna ett steg närmare självständighet.

Det är av den anledningen Turkiet vill in i Kurdistan i Irak. De använder terrorkortet för att jaga 500-3000 terrorister som de skulle ha kunnat gripa för länge sedan. Men Turkiet vet att PKK kortet är enda vägen in i Irak därför vill man inte utplåna organisationen.

Nästa gång hoppas jag SVT är mer nyanserad i sina sändningar. Det skadar inte heller om moderata kurder som tar tydligt avstånd från PKK men samtidigt talar sanningar om den turkiska statens antikurdiska politik får delta i debatten.

Turkiet vill bli medlemmar i EU. Men först måste de leva upp till Köpenhamnskriterierna. Om inte debatten om turkiskt medlemskap förs idag så är det för sent imorgon. Den dagen Turkiet knackar på vår dörr och fortfarande begår brott mot mänskliga rättigheter så kommer vi stå där med svansen mellan benen. Frågan är vad vi gör då?

Föräldrar gripna för hedersbrott

En 17 årig flicka som levt med skyddad identitet undan sin familj besökte förra veckan sin systers skola i samband med skolavslutning. Vad hon inte visste var att föräldrarna också var på plats. När de fick syn på dottern tvingade de med henne hem. Några dagar senare försökte familjen föra ut 17 åringen ur landet mot hennes vilja till Egypten.

Men tack och lov reagerade fosterfamiljen flickan var placerad hos när hon inte dök upp. Socialtjänsten kontaktades och de förstod snabbt att något inte stod rätt till och anmälde henne försvunnen hos polisen. Polisen i sin tur reagerade lika snabbt och stoppade familjens bil som var efterlyst i närheten av Helsingborg.

Det är en tragisk historia men inte unik. Tusentals unga flickor och kvinnor tvingas leva hedersrelaterade liv i Sverige. Politiker har tyvärr inte tagit frågan på allvar. Myndigheter, institutioner och andra samhällsinstanser har haft för lite kunskap om hederskulturen.

Det var först när Fadime Sahindal och Pela Attroschi mördades som debatten eskalerade. På nittiotalet kunde hederskulturen anses vara förmildrande omständighet när domstolarna dömde brott av hederskaraktär. Idag finns i alla fall hedersfrågan med på den politiska dagordningen. Det är bra, men arbetet går för långsamt.

Det uppstår ett problem när fokus framförallt läggs på omyndiga flickor. De som är myndiga glöms bort i arbetet mot hederskulturen. Många lever i social misär. Deras liv är kontrollerade av andra och de tillåts inte ha drömmar och mål om framtiden.

Eftersom att de enligt lag är myndiga så kan t.ex. inte socialtjänsten ge samma hjälp med fosterhemsplacering eller annan hjälp som omyndiga flickor får. De hänvisas istället till kvinnojourer, vilket är bra, men inte tillräckligt. Stat och kommun frånsäger sig på så sätt ansvar.

Det finns en dimension som inte framkommer tydligt i debatten när det gäller just myndiga flickor. Det är det faktum att många av rädsla för samhället inte vågar lämna sina familjer. De har ingen erfarenhet eller vet hur saker och ting fungerar. De är rädda att de inte ska klara sig själva och bli övergivna. Då väljer många att leva kvar i hederslivet.

Så länge samhället sänder signaler att vi inte bryr oss om denna grupp så kommer hedersmentaliteten fortsätta breda ut sig. Och det är inte bara ett brott mot svensk lagstiftning utan ett brott mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter.

Sommaren är här

De senaste dagarna har varit kanon. Vackert väder gör att människor blir positivare till livet och trevligare i allmänhet. Går man på stan är det bara att le. Jag lovar att du snabbt får ett leende tillbaka.

Man kan till och med heja på någon utan att bli tagen som galen. Eller inleda en konversation utan att personen i fråga ropar på hjälp. Och är det något land som är vackert på sommaren så är det just Sverige. Det finns så mycket att göra! Tyvärr fattar man det först när man får utlandsgäster som ska åka skärgårdsbåten, besöka kaknästornet, skansen, grönan, skärgården, olika museer, gamla stan, slottet osv.

Jag vill äga en båt. Med båt är sommaren räddad, man glider genom sommaren ut till sjöss och kan lata hur mycket som helst:=)

Ikväll ska jag grilla, jag ska hålla mig nära stranden ifa. olyckan är framme. Har köpt en massa entrecote och färsk potatis. Fick tips på en god marinad av min svägerska. Blir det gott så ska jag tacka Anna, världens bästa kockerska.

Hoppas att du njuter av helgen för det ska jag göra.

Debatten om religion fortsätter!

När jag aktiverade min blogg poängterade jag hur viktigt det är att ständigt uppdatera den med nya inlägg, annars skulle besöksfrekvensen successivt minska. Jag erkänner att jag varit dålig på den fronten. Men från och med nu blir det ändring på det. Nu är det minst ett inlägg om dan eller två varannan dag som gäller:=)


Förra veckan skrev jag en krönika till politikerbloggen om religionsfrihet. Jag lyfte fram islam som exempel på hur småflickor tvingas bära slöja, och det blev som väntat reaktioner. En av kommentarerna jag fastnade för var från Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska råd, framförallt känd för att han inför valet 2006 skickade ett brev till samtliga riksdagspartier och krävde att muslimsk lagstiftning (Sharialagar) skulle införas i Sverige parallellt med svensk lagstiftning. Och att muslimska imamer ska få undervisa i kommunala grundskolor i Stockholm.

Muslimsk sharialagstiftning bryter mot principen att alla människor är lika inför lagen. Sharialagar upphöjer mannens ställning över kvinnans. Sharialagar finns i länder där diktatur råder och kvinnan lever i förtryck. Och detta vill alltså Mahmoud Aldebe införa i Sverige. Det är ett svek mot de människor som flytt undan religiös förtryck, men det är framförallt ett hån mot den svenska demokratin och svenska kvinnors kamp för jämställdhet och jämlikhet de kämpat för de senaste 100 åren.

Jag är liberal och tror på individen och inte kollektivet. Både Mahmoud och jag vet att fundamentalism och uråldriga traditioner har brett ut sig i Sverige. Inte "alla" men många unga muslimska pojkar växer upp med en fundamentalistisk och förvrängd syn på kvinnan och hennes roll i samhället. Jag har pratat med många flickor och hört deras berättelser. De har berättat för mig om sin vardag och rädslan som hela tiden finns för att göra något fel som kan väcka vrede inte bara i familjen utan av släkt, bekanta och till och med grannar.

En del förorter har övergått till väktarsamhällen, det som vi i den politiska debatten kallar för storebrorsamhälle. Varje steg flickorna tar bevakas av en eller flera personer. En flicka berättade en gång för mig att hon lyser av glädje varje gång mamman skickar henne till mataffären för att handla mjölk eller annat. "Det är den enda stunden jag får vara för mig själv, fastän det bara handlar om en kvart så är den kvarten min" Jag vet att Aldebe känner till dessa problem, men skillnaden mellan oss är att jag vågar tala om det medan Aldebe försöker sopa det under mattan.

I Rosengård ser vi hur wahhabism breder ut sig. Det är den mest fundamentalistiska tolkningen av islam, vi finner t.ex. i Saudiarabien. Kvinnan har ingen ställning alls i samhället, mannen kan slå sin fru och sina barn när han vill, han har rätt till flera fruar, döttrarna gifts bort över sina huvuden. Om bara misstanken finns att en kvinna eller flicka varit orena så stenas de antingen till döds eller mördas på annat sätt.

Det intressanta i sammanhanget som är viktigt att belysa är att saudiska pengar finansierar två moskébyggen i Sverige. Sverige tillåter alltså det land som har den mest extrema tolkningen av islam som mer eller mindre förnekar kvinnans existens finansiera moskébyggen i Sverige. För mig är det en gåta.

Mitt engagemang för förtryckta kvinnor och flickor kommer aldrig att stanna upp för att några kallar mig rasist, facist, islamofob, icke-demokrat osv. Vad jag har ifrågasatt i min artikel är om huruvida religionsfriheten försvarar individen när femåringar tvingas bära slöja.

Sen vill jag bara uppmana de som uppenbarligen inte läst artikeln ordentligt att läsa den igen. Alla flickor bär inte slöja, men det blir allt vanligare i invandrartäta förorter. Det är bara att åka till Rinkeby och Tensta och se med egna ögon hur tillvaron ser ut för småflickor.

Aldebe borde som den demokrat han anser sig vara ta itu med dessa problem. Han är trotts allt ordförande för ett förbund med cirka åttiotusen medlemmar. Men frågan är om han vill ansluta sig till det arbetet!