Välfärden överlever endast med fler invandrare i framtiden

En ny rapport från SCB beskriver Sveriges befolkning i framtiden. Enligt rapporten kommer vi att öka med drygt 1,5 miljoner människor år 2060.

Vi lever i en tid då det föds färre barn. Medelåldern för förstagångsföderskor i hela riket ligger runt 30 år. I storstäderna är det högre. Stadsdelen Östermalm i Stockholm slår rekord med dryga 38 år. Denna utveckling ser vi i stort sätt hela Europa.

Befolkningen blir allt äldre. Förra året fanns det 6 miljoner äldre än det fanns barn i Europa. Förstå vilket glapp som kommer uppstå mellan äldre och unga i framtiden. Färre arbetsföra personer kommer arbeta och betala skatt för att försörja våra äldre som blir fler.

SCB konstaterar att utan invandring skulle befolkningen i Sverige minska år 2030. Detta skulle givetvis skapa stora problem på arbetsmarknaden, därför måste antalet i arbetsföra åldrar öka.

Det kan endast ske genom invandring. I framtiden kommer EU-länderna att kriga om arbetskraft utifrån. Blickarna kommer riktas mot tredje världens unga befolkning. De länder som idag satt stopp för arbetskraftsinvandring kommer bli tvungna att öppna gränserna.

Alliansregeringen har tillsammans med miljöpartiet återigen gjort det möjligt för människor att komma hit som arbetskraftsinvandrare. Det är en viktig signal. Socialdemokratiska regeringen satte stopp för den här typen av invandring i början på 70-talet.
Enda sättet att ta sig hit var som asylsökande.

Här är roten till att invandringspolitiken havererat. Det kan man tacka socialdemokrater och LO för.

Läs även andra intressanta åsikter om invandring, arbetskraftsinvandring, Integration, SCB, EU, arbetsmarknad, LO,

Billström bör även tala klarspråk om LAS!

Idag skriver migrationsminister, Tobias Billström med fler på DN-debatt att svensk migrations-och- integrationspolitik inte lyckats integrera invandrarna i det svenska samhället. Artikeln är intressant därför att den belyser en del viktiga faktorer som skapat många av dagens problem.

Det första är övergången från arbetskraftsinvandring till framförallt flykting och anhöriginvandring som kantats av ett system genomsyrat av ett omhändertagandeperspektiv.

Det andra är samhällets oförmåga att tala om "både" rättigheter och skyldigheter och de värderingar den svenska demokratin vilar på i rädsla för att bli stämplade som främlingsfientliga.

Det tredje är arbetsmarknadens svaghet att se invandrarna som en resurs (även ur ett globalt perspektiv)

Det fjärde är den etniska segregation som bildats i en del kommuner (t.ex. Södertälje) när introduktionspolitiken inte lyckats skapa incitament som arbete, språk, utbildning och bostad för att nyanlända ska söka sig till andra delar av landet.

Jag tycker liksom Billström det är viktigt att vi vågar diskutera en del känsliga frågor öppet utan rädsla för att bli uppfattade som främlingsfientliga. Men det är också angeläget att tala om andra relevanta frågor som t.ex. hur LAS (lagen om anställningsskydd) och turordningsreglerna bidrar till att diskriminera människor. I synnerhet invandrare, ungdomar och äldre.

Vi bör med nittiotalskrisen färskt i minnet se till att inte upprepa historien nu när prognoserna pekar neråt för de kommande åren. För det är som Bilström klokt belyser i artikeln att arbetslinjen är avgörande för människors ekonomiska oberoende, men det förutsätter att vi har ett system som är rättvist.