Ikväll var jag på södra teatern och såg skådespelaren och stand-up komikern, Özz Nujens uppsättning av Mistero Buffo, en enmansteater som binder samman fyra olika pjäser.
Mistero Buffo bygger på den medeltida tidens gycklare (ofta munkar) som for land och rike runt och framförde sina spel på mötesplatser. Munkarna stod ofta i konflikt med den mäktiga kyrkan som ansågs ha för stor dominans i samhället som missbrukades liksom den gör idag.
Özz var lysande som vanligt. Hans förmåga att fånga publikens uppmärksamhet med sin humoristiska, sarkastiska och råa sätt var helt underbart. För den som känner Özz vet att han är mästare på att sända ut politiska budskap inlindat i komiken, det är en styrka jag tycker många komiker besitter.
Att våga skämta om allt och alla och få publiken att nästan vika sig av skratt samtidigt som skämten får oss att stanna upp och inse att det finns ett underliggande budskap som träffat oss rakt i in i hjärtat och blottat våra innersta fördomar kan vara nyttigt ibland.
Politik och komedi påminner mycket om varandra men skiljer sig på en punkt, komedin har inga tabun medan politiken är omringad av korrekthet som inte får överträdas. Detta ser jag som en av huvudorsakerna till integrationspolitikens misslyckande.
För den som vill se pjäsen kan biljetter antingen beställas på Södra teatern eller Özzs hemsida.
fredag 9 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jävla idioter, skit ihjäl er för i helvete!!
"Politik och komedi påminner mycket om varandra men skiljer sig på en punkt, komedin har inga tabun medan politiken är omringad av korrekthet som inte får överträdas. Detta ser jag som en av huvudorsakerna till integrationspolitikens misslyckande."
En alldeles riktig iakttagelse. Svensk samhällsdebatt präglas av en oerhört stark politisk korrekthet. Den är extra tydligt när det handlar om invandring och integration, men man ser den även i många andra politiska frågor. Man kan fråga sej vad denna politiska korrekthet beror på. Skapas den av media som är så snabba att blåsa upp minsta sak till en "affär" och dra igång stora drevet? Handlar det om en svensk konsensusmentalitet där vi alltid måste ha samförstånd och är rädda för konflikter? Kan (vilket jag själv tagit upp i en text) det psykiatern och debattören David Eberhard kallat "det nationella paniksyndromet" spela en roll? Det är förstås svårt att ge ett entydigt svar. Men vi kan nog vara överens om att takhöjden i svensk samhällsdebatt behöver höjas åtskilligt.
Spännande. Jag har aldrig lyssnat på Özz...
Då borde du göra det Maria, biljetter går att köpa på södra teaterns hemsida:=)
Jag har också sett föreställningen, Özz är bra :-)
Men synd att du ska sluta blogga Gulan!
Skicka en kommentar