Bra dag med givande möten

Jag har haft en bra dag med två bra möten. På morgonen besökte jag och min medarbetare Charlotte Tarshys Arbetsförmedlingen i Söderort. Vi hade ett givande samtal med personalen.

På eftermiddagen fick jag besök av 6 duktiga och trevliga elever från Globala gymnasiet. De arbetar med ett projekt om minoriteter i Sverige. Som slutexamination ska de skriva ett reportage om kurdiska ungdomar och ville därför göra en intervju med mig.

Förutom själva intervjun hann vi ägna en stund åt att diskutera andra politiska frågor som de själva tycker är viktiga inför det kommande valet. Det var allt från integration, utbildning till arbetslöshetsfrågor som berörde. Träffen var ömsesidig, de fick möjlighet att intervjua mig och jag fick möjlighet att ställa ett par frågor till dem.

Besöket avslutades med en kort rundvandring, vi gick från folkpartiets klubbrum till Bankhallen, tidningsrummet, kammaren och tillbaks till bankhallen för en gemensam bild. Tack August, Mia, Anna, Matilda, Hugo och Erika, jag ser fram emot att läsa ert reportage.

Från vänster: August Danielson, Mia Ehrnberg, Anna Lundblad, Matilda Sundell, Gulan Avci, Hugo Laurell. Av någon konstig anledning saknas Erika på bilden. Jag vet att hon stod bredvid oss så vi får skylla på fotografen:)

Läs även andra intressanta åsikter om GLobala gymnasiet, folkpartiet, riksdagen

Fredrik ut och Gulan in

Igår började jag mitt tillfälliga uppdrag som riksdagsledamot. Jag träder in för Fredrik under tiden han är pappaledig (2/9). Ganska komiskt eftersom att det är första gången ett gift par ersätter varandra. Det gick bra för oss båda i folkpartiets interna provval. Fredrik stod på plats fem och jag på plats sex på riksdagslistan.

Det är plenifri vecka vilket ger mig möjlighet att bli varm om kläderna. Jag har varit på introduktion i två dagar, och kommande dagarna ska jag ägna tid åt inläsning. Jag ska sitta i utbildningsutskottet som ersättare tillsammans med Christer Nylander som är ordinarie ledamot.

Förutom det interna arbetet ska jag försöka vara ute på fältet så mycket som möjligt. Närkontakt och levande dialog med medborgarna får man inte genom att sitta i denna gigantiska men så vackra byggnad hela dagarna.

Mitt fantastiska ledamotsstöd, Isak Bergdahl har redan hunnit boka in en del möten för mars. Och mer lär det bli. Jag vill besöka företag, föreningar, organisationer, skolor och andra verksamheter. Men det kommer även bli en och annan debatt, föredrag, panelsamtal och kanske medieframträdande.

Dessutom närmar sig valet till Europaparlamentet. Valrörelsen kommer att erbjuda högt tempo, heta debatter och stor konkurrens om de 18 mandat Sverige har. Valdeltagandet har aldrig överstigit 40 procent, förhoppningsvis ökar resultatet. Men i slutändan handlar det om hur väl partierna lyckas fånga väljarnas uppmärksamhet och vilken politik som erbjuds.

Folkpartiet är det mest EU-vänliga partiet. Tror man på Europatanken ska man rösta på folkpartiet. Läs vårt valmanifest, vi tror på Europa

Vad har Arabförbundet gjort för demokrati och mänskliga rättigheter?

Så avslutar Per Gudmundson sin text på ledarsidan idag.

Tydligen har riksdagen arrangerat ähm, ursäkta mig "firandet av arabförbundet" och bland annat bjudit in ambassadörerna för Egypten, Algeriet och Kuwait för att dialogisera med svenska riksdagsledamöter.

Egyptens ambassadör har t.ex. krävt att man ska kriminalisera islamofobi, fördöma Lars Wilks konst, "modernisera svenska yttrandefrihetslagar eftersom att de är gammalmodiga (då individen ges alltför mycket frihet?).

Vad jag förstått har dessa oförskämda angrepp på den svenska demokratin fått stå oemotsagda. Den ledamot som höjt rösten vid något tillfälle var Annelie Enochson (kd) som försvarade staten Israel när landet som vanligt blev beskylld för all ondska här i världen.

Men vart var de andra ledamöterna som annars så tappert talar om yttrandefrihet och demokrati. Hur kan man låta representanter för förtryckarregimer stå oemotsagda, speciellt under riksdagens tak som för många svenskar är symbolen för det civila samhälle vi lever i.

Eller kan det möjligtvis vara så att våra folkvalda är såååå övertygade om att den tysta diplomatin gör bäst verkan och därmed tiger när de värden som vår demokrati är uppbyggd på angrips.

Vad är det för signal vi sänder demokratikämpar, dissidenter och människorättsorganisationer som dagligen riskerar sina liv i kampen för mänskliga rättigheter i sina länder.

Jag är rädd för att det inte är sista gången vi ser folkvalda låta tystnaden ta vid när intoleransens väktare tar till orda. Samma sak hände när Sverige drabbades av den så kallade Mohammedkrisen. Även då lyste politikerna med sin frånvaro i den offentliga debatten.