Vad har Arabförbundet gjort för demokrati och mänskliga rättigheter?

Så avslutar Per Gudmundson sin text på ledarsidan idag.

Tydligen har riksdagen arrangerat ähm, ursäkta mig "firandet av arabförbundet" och bland annat bjudit in ambassadörerna för Egypten, Algeriet och Kuwait för att dialogisera med svenska riksdagsledamöter.

Egyptens ambassadör har t.ex. krävt att man ska kriminalisera islamofobi, fördöma Lars Wilks konst, "modernisera svenska yttrandefrihetslagar eftersom att de är gammalmodiga (då individen ges alltför mycket frihet?).

Vad jag förstått har dessa oförskämda angrepp på den svenska demokratin fått stå oemotsagda. Den ledamot som höjt rösten vid något tillfälle var Annelie Enochson (kd) som försvarade staten Israel när landet som vanligt blev beskylld för all ondska här i världen.

Men vart var de andra ledamöterna som annars så tappert talar om yttrandefrihet och demokrati. Hur kan man låta representanter för förtryckarregimer stå oemotsagda, speciellt under riksdagens tak som för många svenskar är symbolen för det civila samhälle vi lever i.

Eller kan det möjligtvis vara så att våra folkvalda är såååå övertygade om att den tysta diplomatin gör bäst verkan och därmed tiger när de värden som vår demokrati är uppbyggd på angrips.

Vad är det för signal vi sänder demokratikämpar, dissidenter och människorättsorganisationer som dagligen riskerar sina liv i kampen för mänskliga rättigheter i sina länder.

Jag är rädd för att det inte är sista gången vi ser folkvalda låta tystnaden ta vid när intoleransens väktare tar till orda. Samma sak hände när Sverige drabbades av den så kallade Mohammedkrisen. Även då lyste politikerna med sin frånvaro i den offentliga debatten.