Jag vill rikta ett stort tack till alla trogna läsare som besökt bloggen senaste tiden. På grund av tidsbrist och semester har bloggen legat still. Och ärligt talat hade jag inte tänkt börja skriva igen först nästa vecka.
Men Carin Jämstin(s) artikel på DN-debatt, om integrationspolitiken, var väldigt provocerande. Därav detta inlägg. Hon anklagar Nyamko Sabuni för en herrans massa saker. Med en undanskymd mening riktar Jämtin udden mot sitt eget parti också. Men det är svårt att ta henne på allvar.
Carin Jämtin bär i allra högsta grad ansvar för det utanförskap alliansregeringen fick ärva efter 12 års socialdemokratiskt ansvarslös integrationspolitik, som skapade "vi och dem" samhället. Detta vill hon idag inte kännas vid.
Det går ärligt talat inte att finna något annat politik- område som är så misskött som integrationspolitiken. Den som tror att problemen går att lösa över en natt, hon misstar sig. Men visst, det är enkelt att sitta i opposition, med armarna i kors och förbanna sig över det ena och det andra.
Mest tragiska är att varken Jämtin eller hennes socialdemokratiska parti har gjort hemläxan. Om man tror att integrationsproblemen löses bäst genom att stryka människor medhårs kommer resultatet klinga illa. Fråga Mona Sahlin, hon är upphovskvinnan till många av dagens problem. Det år få som glömt Sahlins roll som integrationsminister och förnekandet av bland andra hederskulturen.
Om man tror att svenska språket inte är viktigt, att en del elever med invandrarbakgrund inte behöver lite mer hjälp i skolan för att klara studierna, att det inte behövs ekonomiska incitament, som arbetslinjen för att människor ska kunna stå på egna ben, att det inte behövs fler poliser i Rinkeby för att skapa trygghet i bostadsområdena, att bidrag löser alla problem, att samhällsorientering inte är viktig för att nyanlända ska få möjlighet att lära känna sitt nya land, att vi bäst bekämpar hedersförtryck genom att osynliggöra det. Ja, då kan man ju ta Carin Jämtin på orden.
Men om man tror att ovannämnda åtgärder är viktiga för att minska utanförskapet så bör man fortsätta stödja folkpartiets och alliansens arbete för en lyckad integrationspolitik. Människor som kommer till Sverige är inte dumma i huvudet.
Socialdemokraterna har gjort till vana att utnyttja olika invandrargrupper för egna syften. De litar inte på människors förmåga att ta hand om sig själva, att få vara med och bidra till sitt nya land. De ska kontrolleras, godkännas och slussas ut i samhället, likt boskap. Men först efter att LO godkänt detta.
Så den som tror att Carin Jämtin talar sanning, när hon slår sig för bröstet och vurmar för människorna ute i Rinkeby, kommer bli besviken. Vi har sett det förr, och vi ser det igen. Till skillnad från Jämtins floskler, har Nyamko gått från ord till handling. Det är det som räknas.
Läs även andra intressanta åsikter om valet 2010, Integration, Nyamko Sabuni, Carin Jämtin, Socialdemokratena, folkpartiet,
tisdag 13 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Det är inte svårt att hålla med Jämtin i princip, den borgerliga politiken har verkligen i många avseenden inneburit en omvänd fördelningspolitik. Problemet är bara att Jämtin i sin artikel undviker att tala om att Rinkeby och andra jämförbara bostadsområden som hon använder som exempel i sin illustration av klassamhället samtliga är hårt segregerade invandrarområden. De befolkas till helt övervägande del av människor som enbart har kostat det svenska samhället pengar men som aldrig har bidragit till det vare sig med arbete eller skatteintänter.
Den solidaritetstanke som socialdemokraterna stått för genom decennierna är en socialistisk sådan som legitimeras av rättvisan i att en hårt arbetande arbetarklass är berättigade till en större andel av den totala kakan av de varor och tjänster de producerar än vad de fått när marknadskrafterna fått styra. Den legitimiteten minskar betänkligt när en allt större andel av kakan ska delas ut till människor som överhuvudtaget inte deltar i produktionen av varor och tjänster och aldrig heller har gjort det.
Det är med andra ord en grannlaga uppgift Carin Jämtin har att övertyga den arbetande medelklassen att de ska betala ännu mer till dessa människor än de ca 100-300 miljarder de redan betalar varje år. I synnerhet som många tycker att de för dessa pengar mest får tillbaka gängkriminalitet, nedbrända skolor, hedersvåld, religiös fanatism och ett allmänt ointresse att anpassa sig till det svenska samhället.
Med de senaste decenniernas eceptionellt höga asyl- och anhöriginvandring har klassamhället återinförts i Sverige men den här gången finns inte de naturliga rättviseincitament som en gång var drivkraften till att avskaffa klyftorna. Vad värre är för Jämtin är att detta bara till 30% har skett under borgerligt styre. Till 70% bär socialdemokratiska regeringar ansvaret för att vi har det samhälle vi har idag.
Gulan Avci har dock inte mycket att yvas över å sina parti- och alliansbröders och -systrars vägnar. 30% ansvar för status quo i misslyckad invandrings- och integrationspolitik är ändå 30% och hade den majoritet väljarna röstat borgerligt i fler val hade inget annat hänt än att den procentsiffran varit högre.
Du pratar om att floskler och att slå sig för bröstet, men vad har du för belägg för det? Jämtin säger att det var dåligt under socialdemokratin och visar att det blivit sämre under alliansens. Hon använder siffror som visar på ökat utanförskap och försämrade resultat i skolan. Allt du använder är billiga ord.
Varför?
Bäste Avci- Malm: Det ligger naturligtvis mycket i det du och Sabuni mfl säger, men hur går det egentligen ihop med er klassiska liberalism? Visst, även sossarna står ju för denna genom att sälja ut våra viktigsate företag som Volvo och Saab osv. Men mer konkret här. Vi behöver ju ha de stora drakarna kvar, inte minst i syfte för underlevenatörernas väl och ve. Många nysvenskar jobbar ju just med detta, dvs som mekaniker eller dyl inom dessa områden. Om ni fortsätter att sälja ut allt vi har till Kina eller Polen så kommer Ali och Mayada endast ha kvar (s)ossebidraget allt pizzerian. Men om utan Volvo och Swesafe så kan man nog snart även glömma sossebidraget eller en pizza på kvällskröken på stranden i sensommarsolen.
Nej, svensk produktion som är ytterst vital måste vara kvar i Sverige liksom att vi behöver förstatliga bankväsendet, järnvägar och gruvnäringen etc.
Allt gott!
MVH Jens Leijon
Nyamko är ett skämt! Har du sätt henne i Rinkeby? Promenerar runt med näsan i vädret och tror hon är bättre än andra i området! Hon vågar knappt ta i hand med människorna där av rädsla av att smittas med någon tropisk sjukdom. Nyamko är den sista som bidrar något positivist till de utsatta områden som Rinkeby, Tensta, Husby osv.
Skicka åtminstone dit någon politiker som har gått en och annan teater utbildning. För Nyamko är falsk rakt igenom och det syns på mils avstånd.
Det är inte svårt att hålla med Jämtin i princip, den borgerliga politiken har verkligen i många avseenden inneburit en omvänd fördelningspolitik. Problemet är bara att Jämtin i sin artikel undviker att tala om att Rinkeby och andra jämförbara bostadsområden som hon använder som exempel i sin illustration av klassamhället samtliga är hårt segregerade invandrarområden. De befolkas till stor del av människor som har kostat det svenska samhället mycket pengar men som sällan eller aldrig har bidragit till det vare sig med arbete eller skatteintäkter.
Den solidaritetstanke som socialdemokraterna stått för genom decennierna är en socialistisk sådan som legitimeras av rättvisan i att en hårt arbetande arbetarklass är berättigade till en större andel av den totala kakan av de varor och tjänster de producerar än vad de fått när marknadskrafterna fått styra. Den legitimiteten minskar betänkligt när en allt större andel av kakan ska delas ut till människor som överhuvudtaget inte deltar i produktionen av varor och tjänster och aldrig heller har gjort det.
Det är med andra ord en grannlaga uppgift Carin Jämtin har att övertyga den arbetande medelklassen att de ska betala ännu mer till dessa människor än de ca 100-300 miljarder de redan betalar varje år. I synnerhet som många tycker att de för dessa pengar mest får tillbaka gängkriminalitet, nedbrända skolor, hedersvåld, religiös fanatism, stöd till utländska terrorgrupper och ett allmänt ointresse eller uttalad ovilja att anpassa sig till det svenska samhället.
Med de senaste decenniernas eceptionellt höga asyl- och anhöriginvandring har klassamhället återinförts i Sverige men den här gången finns inte de naturliga rättviseincitament som en gång var drivkraften till att avskaffa klyftorna. Vad värre är för Jämtin är att detta bara till 30% har skett under borgerligt styre. Till 70% bär socialdemokratiska regeringar ansvaret för att vi har det samhälle vi har idag.
Men att som det lag Gulan Avci håller på "bara" vara ansvarit till en tredjedel är illa nog, så det är väl bara en gradskilland i hur låg profil Jämtin och Gulan Avci bör hålla i dessa frågor.
Det är inte svårt att hålla med Jämtin i princip, den borgerliga politiken har verkligen i många avseenden inneburit en omvänd fördelningspolitik. Problemet är bara att Jämtin i sin artikel undviker att tala om att Rinkeby och andra jämförbara bostadsområden som hon använder som exempel i sin illustration av klassamhället samtliga är hårt segregerade invandrarområden. De befolkas till stor del av människor som har kostat det svenska samhället mycket pengar men som sällan eller aldrig har bidragit till det vare sig med arbete eller skatteintäkter.
Den solidaritetstanke som socialdemokraterna stått för genom decennierna är en socialistisk sådan som legitimeras av rättvisan i att en hårt arbetande arbetarklass är berättigade till en större andel av den totala kakan av de varor och tjänster de producerar än vad de fått när marknadskrafterna fått styra. Den legitimiteten minskar betänkligt när en allt större andel av kakan ska delas ut till människor som överhuvudtaget inte deltar i produktionen av varor och tjänster och aldrig heller har gjort det.
Det är med andra ord en grannlaga uppgift Carin Jämtin har att övertyga den arbetande medelklassen att de ska betala ännu mer till dessa människor än de ca 100-300 miljarder de redan betalar varje år. I synnerhet som många tycker att de för dessa pengar mest får tillbaka gängkriminalitet, nedbrända skolor, hedersvåld, religiös fanatism, stöd till utländska terrorgrupper och ett allmänt ointresse eller uttalad ovilja att anpassa sig till det svenska samhället.
Med de senaste decenniernas eceptionellt höga asyl- och anhöriginvandring har klassamhället återinförts i Sverige men den här gången finns inte de naturliga rättviseincitament som en gång var drivkraften till att avskaffa klyftorna. Vad värre är för Jämtin är att detta bara till 30% har skett under borgerligt styre. Till 70% bär socialdemokratiska regeringar ansvaret för att vi har det samhälle vi har idag.
Men att som det lag Gulan Avci håller på "bara" vara ansvarit till en tredjedel är illa nog, så det är väl bara en gradskilland i hur låg profil Jämtin och Gulan Avci bör hålla i dessa frågor.
Det är inte svårt att hålla med Jämtin i princip, den borgerliga politiken har verkligen i många avseenden inneburit en omvänd fördelningspolitik. Problemet är bara att Jämtin i sin artikel undviker att tala om att Rinkeby och andra jämförbara bostadsområden som hon använder som exempel i sin illustration av klassamhället samtliga är hårt segregerade invandrarområden. De befolkas till stor del av människor som har kostat det svenska samhället mycket pengar men som sällan eller aldrig har bidragit till det vare sig med arbete eller skatteintäkter.
Den solidaritetstanke som socialdemokraterna stått för genom decennierna är en socialistisk sådan som legitimeras av rättvisan i att en hårt arbetande arbetarklass är berättigade till en större andel av den totala kakan av de varor och tjänster de producerar än vad de fått när marknadskrafterna fått styra. Den legitimiteten minskar betänkligt när en allt större andel av kakan ska delas ut till människor som överhuvudtaget inte deltar i produktionen av varor och tjänster och aldrig heller har gjort det.
Det är med andra ord en grannlaga uppgift Carin Jämtin har att övertyga den arbetande medelklassen att de ska betala ännu mer till dessa människor än de ca 100-300 miljarder de redan betalar varje år. I synnerhet som många tycker att de för dessa pengar mest får tillbaka gängkriminalitet, nedbrända skolor, hedersvåld, religiös fanatism, stöd till utländska terrorgrupper och ett allmänt ointresse eller uttalad ovilja att anpassa sig till det svenska samhället.
Med de senaste decenniernas eceptionellt höga asyl- och anhöriginvandring har klassamhället återinförts i Sverige men den här gången finns inte de naturliga rättviseincitament som en gång var drivkraften till att avskaffa klyftorna. Vad värre är för Jämtin är att detta bara till 30% har skett under borgerligt styre. Till 70% bär socialdemokratiska regeringar ansvaret för att vi har det samhälle vi har idag.
Men att som det lag Gulan Avci håller på "bara" vara ansvarit till en tredjedel är illa nog, så det är väl bara en gradskilland i hur låg profil Jämtin och Gulan Avci bör hålla i dessa frågor.
Det är inte svårt att hålla med Jämtin i princip, den borgerliga politiken har verkligen i många avseenden inneburit en omvänd fördelningspolitik. Problemet är bara att Jämtin i sin artikel undviker att tala om att Rinkeby och andra jämförbara bostadsområden som hon använder som exempel i sin illustration av klassamhället samtliga är hårt segregerade invandrarområden. De befolkas till stor del av människor som har kostat det svenska samhället mycket pengar men som sällan eller aldrig har bidragit till det vare sig med arbete eller skatteintäkter.
Den solidaritetstanke som socialdemokraterna stått för genom decennierna är en socialistisk sådan som legitimeras av rättvisan i att en hårt arbetande arbetarklass är berättigade till en större andel av den totala kakan av de varor och tjänster de producerar än vad de fått när marknadskrafterna fått styra. Den legitimiteten minskar betänkligt när en allt större andel av kakan ska delas ut till människor som överhuvudtaget inte deltar i produktionen av varor och tjänster och aldrig heller har gjort det.
Det är med andra ord en grannlaga uppgift Carin Jämtin har att övertyga den arbetande medelklassen att de ska betala ännu mer till dessa människor än de ca 100-300 miljarder de redan betalar varje år. I synnerhet som många tycker att de för dessa pengar mest får tillbaka gängkriminalitet, nedbrända skolor, hedersvåld, religiös fanatism, stöd till utländska terrorgrupper och ett allmänt ointresse eller uttalad ovilja att anpassa sig till det svenska samhället.
Med de senaste decenniernas eceptionellt höga asyl- och anhöriginvandring har klassamhället återinförts i Sverige men den här gången finns inte de naturliga rättviseincitament som en gång var drivkraften till att avskaffa klyftorna. Vad värre är för Jämtin är att detta bara till 30% har skett under borgerligt styre. Till 70% bär socialdemokratiska regeringar ansvaret för att vi har det samhälle vi har idag.
Men att som det lag Gulan Avci håller på "bara" vara ansvarit till en tredjedel är illa nog, så det är väl bara en gradskilland i hur låg profil Jämtin och Gulan Avci bör hålla i dessa frågor.
Vad är folkpartiets mål med immigrationspolitiken? Vore intressant att veta så här före valet. Har inte hört något särskilt från er.
Skicka en kommentar