Den skildrar två världar på ett väldigt bra och personligt sätt. Sjuåriga Dilsa och hennes familj lämnar förtrycket i Turkiet för att komma till friheten i Sverige. Det är nu resan börjar. Göran Greider beskriver boken på ett mycket bra sätt och avslutar med följande mening;
"Jag tror att ”Fosterland” är en bok som länge kommer att vara med och definiera vad detta är för land och tid".
Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Fosterland, Göran Greider och Sakine Madon: Orädda kurdiska tjejer
Ida Thulin: Försoning och främlingskap i Sverige
I exilens karga landskap
Inlägg
3 kommentarer:
Jag tycker Dilsa ska besöka Batman eller Bingöl och göra lite PR för sin bok. Översatt till turkiska och kurdiska hade boken gjort succe. fniss fniss
Man ska egentligen aldrig döma någon innan man vet något närmare om denne, eller som i detta fall inte ens läst en recension av verket. Däremot så tvivlar jag ofta på förhand när det gäller just kurdiska liksom judiska författare. Ni talar nästan alltid om drömmen om ert forna hemland hit dit och, det ni lämnade och det ni vill återvända till etc etc. Men mer än så blir det nästan aldrig. Varför försöker tex kurden Kurdo Baksi försvåra för oss renrasiga Svenska nationalistter att erhålla vårt självklara presstöd för vår tidskrift Nationell idag? Vore han och ni genuina i ert babbel så borde ni resa hem och bedriva er sk kamp därifrån.
Vad gör ni här överhuvudtaget om det är "fosterlandet" som gäller?
Vi "flyr" i varje fall inte hur mycket etablissemanget och rasfrämlingsdräggen än försöker förita oss. Något att ta lärdom av kanske?
Visst, vissa har "inget val" men hit räknas knappast judar och kurder. Fråga Södertälje så får du svar på tal?
/Therese Sjölin (ND)
Hur kommer det sig att alla kurder som kommer från länder som Irak, Iran, Armenien, Turkiet och Syrien är så måna om att bli kallade för kurder i sina hemländer och inte med de ländernas nationella identitet, dvs. irakier, iranier, turk, armenier osv...men när de väl har landet i Sverige så vill de helt plötsligt bli kallade för svenskar?
Om er etnicitet är så viktig att framhäva i era hemländer, varför är det inte viktigt längre i Sverige, fast många svenskar inte känner att de har någonting gemensamt, varken kulturellt eller historiskt, med en kurd?
...och varför är er etnicitet som kurd viktig i era hemländer men att ni inte respekterar på samma sätt svenskar som ser svenskhet som etnicitet och samtidigt ogillar att en kurd ser sig som svensk?
Skicka en kommentar