Idag skriver en av Sveriges skarpaste debattörer, Dilsa Demirbag-Sten på brännpunkt om doktoranden Mosa Sayeds doktorsavhandling i juridik, ”islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige”, som disputerades förra veckan inför en fullsatt föreläsningssal på Uppsalas universitet. En av handledarna heter Jan Hjerpe, professor emeritus i teologi vid Lunds Universitet.
Doktoranden Sayed pläderar för att sharialagar ska kunna tillämpas parallellt med svensk arvsrätt, dvs. att arvsrätten ska kunna regleras om en person som avlidit antas att tillgångarna i dödsboet ska fördelas enligt den praxis som gäller inom ramen för Sharialagar.
Detta resonemang innebär kort sagt att kvinnor som flytt den religiösa diktaturens Iran inte kan garanteras sina medborgerliga rättigheter om sharialagar skulle införas i Sverige.
Innan hederskulturen blev ett känt faktum i Sverige kunde hedersrelaterade brott få mildare straff eftersom att domstolarna tog hänsyn till kulturella skillnader. Det var först efter morden på Fadime, Pela och Sara attityderna förändrades.
Dilsa skriver bland annat följande: ”Juridiska fakulteten på Uppsala universitet har uppenbarligen inte sett några problem med att Sayeds slutsatser strider mot grundlagens bestämmelser om alla medborgares lika värde, och om att man ska se till individens rätt, inte till gruppens normer”.
Juridiska fakulten på Uppsalas universitet ska givetvis stå fri från politiska påtryckningar, de avgör själva vilka avhandlingar som ska disputeras eller godkännas. Men det är oroväckande att man inte ser några som helst problem med de slutsatser Sayes föreslår. Slutsatser som strider mot våra grundlagar.
På senare år har en ivrig liten klick ställt krav på införande av sharialagar. Inför valet 2006 var det ordföranden för Sveriges Muslimska Förbund, Mahmoud Aldebe som i ett öppet brev till samtliga partiledare föreslog sharia. Jag skrev i samband med detta en debattartikel till Stockholm-City. "Håll imamerna borta från svenska skolor"
Ett tolerant och mångkulturellt samhälle ska möjliggöra för människor, oavsett etnicitet eller tro att utöva sin religion, kultur och traditioner. Men ett mångkulturellt samhälle ska aldrig ta hänsyn till kollektivets krav om det krockar med individens rättigheter. Det är detta svensk lagstiftning har sin utgångspunkt i. Likhet inför lagen.
Läs även andra intressanta åsikter om Dilsa Demirbag-Sten, Jan Hjerpe, Uppsalas universitet, islam, religionsfrihet, och bloggar Tommys tankar, Angie Roger, Jan Nilsson, Lizzie´s, Dick Ericxon, Hobby Filosofen
onsdag 3 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Om man flyr från et land så är det väl för att man inte mår bra där o är missnöjd?! OM man då vill ha det likadant i det nya landet som man hade det i det gamla...varför då fly? Snart är väl krig ett faktum här för många säger sig ha flytt från det men då de vill ha allt som i sitt gamla land får vi väl införa krig också så de blir nöjda!!! Förvånar mig inte om sverige inför lag på krig mellan 2 klockslag per dag för att tillfredsställa vissa grupper som vill ha allt här som de haft i sitt gamla land!! *suck va trött jag blir*
Att ärva är ingen mänsklig rättighet.
Vilken individs rätt är det vi inte får trampa på menar du? Är det arvingarna eller den avlidnes rätt som ska tillgodoses?
Om jag till exempel vill favorisera min son på min dotters bekostnad så kan jag i enlighet med svensk arvslagstiftning testamentera bort hälften av arvegodset. Då erhåller han 3/4 av arvet och min dotter endast 1/4.
Den som vill könsdiskriminera sina arvsvingar kan således göra det fullt i enlighet med svensk lag. Har du problem med det?
Du och Dilsa vill funderar uppenbarligen avskaffa den akademiska friheten.
Jag trodde att det endast var politruker i någon diktaturstat
som kunde formulera bisarrerier som:
"Slutsatser som strider mot våra grundlagar."
Jag blir minst sagt mörkrädd när folkpartistiska riksdagsledamöter uttrycker sig på sådant vis.
Bra kommentar till inlägget i SvD.
Det behövs ingen ändring av arvsreglerna. Det enda de berörda behöver göra är att låta arvskiftet ske enligt reglerna och sedan göra upp inbördes efter eget skön. Ingen utomstående bryr sig. Dessutom finns redan möjlighet att med testamente förfoga över det man lämnar efter sig. Doktoranden får väl engagera sig politiskt och plädera för sin ståndpunkt. Får hans förslag majoritet i riksdagen blir det som han vill.
Ett problem med särlagstiftning baserad på religiös tillhörighet är, att för att det ska fungera måste nån form av registrering av tillhörigheten göras. Det i sig är betänkligt. Än värre är det om särlagstiftningen blir tvingande. Man kan tänka sig ett fall med till exempel fyra arvingar, tre söner och en dotter, där dottern motsätter sig tillämpningen av särreglerna, och på grund av sin religiösa tillhörighet inte kan åberopa de lagar alla andra har tillgång till. Här skulle en konflikt med sönernas särrätt uppstå.
Jag vet inte vad sharias arvsregler säger, men det kan förmodligen uppstå problem även när det gäller änkor.
Det är även så, att ska muslimer få ha egna regler, ska även andra, exempelvis medlemmar i Livets Ord, Hare Krishna, bekännare till asatron osv., ges möjlighet att ha egna regler. Det är möjligt, att det kanske inte är så klokt. För övrigt skulle personer som förespråkar att Livets Ords idéer ska bli lag, inte ha en chans att få bli doktor med de idéerna som grund.
Jag har inte läst doktorandens avhandling, men jag vågar mig på en gissning att det till viss del handlar om att han på nåt sätt vill att hans egen övertygelse ska erkännas eller bekräftas som ok. Men det vet jag så klart inte.
mvh
per vilhelm
Vad gör Sverige unikt?? Jo att vi har dem minst troende befolkningen efter Frankrike. Typiskt "svenskt" är att om man är troende så har man en personlig relation till gud. Respekt inför andras tro också men så länge de håller sig till lagen. Så friskolor med religiös profil borde inte få finnas för skolan. Någon som vet om SSU fick öppna en socialistisk friskola??? Ja var går gränsen kommunistisk eller kanske SD friskola?? Farligt när man får för mycket av en ism i skolan. Mångfald i tankar bör uppmanas inte det motsatta.
Gulan:
Tillämpas inte sharia redan i vissa europeiska länder?
Arvsrätten i Sverige bygger på medborgarskap. En iransk medborgare som bott i Sverige i 30 år kommer få sitt arv fördelat enligt iranska Sharia-lagar. Svensk rätt dömer alltså idag enligt Sharia.
Vad avhandlingen handlar om är att stoppa detta, att ta hänsyn till att personen kanske ville att svensk lag skulle användas. Alltså ge en möjlighet att undvika Sharia. Raka motsatsen till vad Demirbag-Sten påstår.
Och det handlar enbart om utländska medborgare, aldrig om svenska som alltid kommer att lyda under svensk lag.
Alldeles utmärkt!
Dilsa Demirbag-Sten var närvarande vid Mosa Sayeds disputation, men hon föredrog, klokt nog, att tiga.
Dilsa hörde, precis som alla andra närvarande, att Mosa Sayed i inledningen av sin disputation tydligt klargjorde att han INTE föreslår några lagändringar, utan bara diskuterar olika möjliga tolkningar som kan göras inom de ramar som dagens lagar redan medger.
Grundprincipen i svensk arvsrätt är att vid arvsfördelning i Sverige följa medborgarlandets lag, med förbehållet att det inte får kränka grundläggande principer i svensk lagstiftning.
När arvet efter till exempel en iranier bosatt i Sverige med iranskt medborgarskap skall fördelas tillämpas alltså iransk arvsrätt.
Mosa Sayed sa till Upsala Nya Tidning:
- Man kan tänka sig ett arv från en iransk medborgare som flytt Iran på grund av den islamiska revolutionen. Då menar jag att domstolarna måste ta hänsyn till att personen flytt ett land med islamisk arvsrätt, och förmodligen inte vill att de principerna ska tillämpa.
Problemet är här att Dilsa Demirbag-Sten har totalt missat poängen med Mosa Sayeds doktogsavhandling.
Hon har plockat på måfå i uppsatsen (eller helt enkelt missförstått, medvetet eller ej) och sedan beslutat sig för att detta är en pro-sharia uppsats.
Vilket inte är fallet.
Uppsatsen handlade om individer som bor i Sverige men är medborgare i ett land med sharialagstiftning.
Idag gäller att så länge svenska grundprinciper inte bryts så kommer medborgarskapets lands regler att appliceras på hur arvets delats upp. Punkt slut och individens vilja spelar ingen roll om hemlandets lagstiftning inte säger så.
Det betyder att i dagens sverige så kan en individ med utländskt medborgarskap få sitt arv uppdelat efter sharia principer vare sig han/hon vill det eller ej (ungefär, "du borde ha sagt upp ditt medborgarskap om du inte ville få ditt arv uppdelat på det här sättet i Sverige"). Tja, så länge de inte bryter mot svenska rättsprinciper.
Mosa Sayeds uppsats är en post-modernistisk pro-individualistisk uppsats som i sina slutsatser säger att individen, från ett lagligt perspektiv, bör vara mer än ett medborgarskap. Det bör vara en individ som har makt att bestämma om hur hans/hennes tillgångar delas upp efter sin död, oavsett medborgarskap.
Skicka en kommentar