Kära Sverige. Det var ett tag sedan jag skrev ett
blogginlägg men tiden räcker inte alltid till att göra allt det man vill. Men
idag gör jag ett undantag, trots att jag har legat med hög feber, frossa och
yrsel hela natten.
För idag är en viktig dag och med två Alvedon i kroppen som
börjat verka vill jag dedikera detta inlägg till dig mitt älskade Sverige.
Jag kom till ditt land för snart 32 år sedan som politiskt
flyktingbarn med min familj. Vi flydde från förtryck, förföljelse och lidande.
Vårt brott liksom 40 miljoner andra kurders var att vi är kurder och ville ha
samma rättigheter som andra medborgare i Turkiet, Iran, Syrien och Irak.
Mitt i allt lidande öppnade du din trygga famn åt mig och
min familj. Det tog två år att komma till ditt land och det var två hemska år
med fattigdom, hunger och ett liv som gömda. Men hos dig fick vi ett nytt liv i
trygghet och frihet. Du tog emot oss precis som vi var och gav oss all din
kärlek.
Det har inte alltid varit lätt att dra jämnt med dig och det
sticker jag inte under stol med. Du tycker säkert också att jag varit ganska
jobbig från och till men jag vet att du älskar mig ändå för du har alltid
funnits där för mig och alla andra medborgare i ditt land.
När livet känts som jobbigast har du gett mig en spark i
baken och påmint mig om mitt förflutna. Du har lärt mig att inte klaga på
skitsaker. Att se bortom horisonten och tro på mig själv.
En del kanske tycker det är larvigt och pinsamt att hylla
dig inför öppen ridå. Men det gör inte jag. För jag vet hur mitt liv hade
kunnat se ut om det inte vore för dig. Jag hade vuxit upp utan min far och fått
besöka honom i fängelse en gång om året. Min mor hade kanske inte kunnat ta
hand om mig och mina två bröder. Och min älskade lillasyster hade definitivt
inte kommit till världen.
Själv hade jag kanske inte fått studera, gift mig med
någon jag inte valt själv, blivit mamma och hemmafru tidigt.
I ditt land har jag haft tillgång till hela min familj. Jag
har fått utbilda mig, jobba och göra karriär, verka med det finaste av det
finaste i demokratins tjänst. Sitta som en av landets 349 lagstiftare som är
hjärtat av vår demokrati, nämligen den svenska riksdagen.
Knappt 37 år fyllda har jag levt ett väldigt rikt liv. Jag
började jobba tidigt, engagera mig i samhällslivet. Jag har rest till alla
världens hörn, gift och skiljt mig, välsignats med världens finaste pojkar som är mina ögonstenar. Jag kommer uppfostra dem i din anda och de kommer älska dig lika mycket som deras mor gör.
Idag ligger jag trött, matt och febrig i sängen och försöker
bli frisk så jag kan hitta på något kul med mina pojkar när de kommer hem i morgon. Därför kan jag inte gå ut och ta del av
alla fina aktiviteter och ceremonier du erbjuder för att välkomna nya svenskar
som medborgare i ditt land.
Jag lovar dig att fortsätta kämpa för de värderingar du står
för, hylla och ära dig och din flagga. Jag lovar också att ta kampen mot de som vill isolera dig och kidnappa din
flagga för sina dunkla syften. För jag vill
både leva och dö i vårt gemensamma land Sverige!
Inlägg
